R A D I K A L E N

Nu verkar det som om Socialdemokraterna har helt totalt stagnerat i jakten på sin nya partiledare, och det är sannerligen tragikomiskt att se dem söka efter en partiledare som om det var frågan om att söka efter den heliga graalen. Det är inte minst ironiskt att detta händer efter att sossarna gång på gång under Mona Sahlin insisterat att partiledaren inte alls är så viktig.

Nu föreslår man Leif Pagrotsky som partiledare och om posten har han sagt att partiledarjobbet är “inget som en vettig människa kan önska sig”. Det låter verkligen som om Socialdemokraterna har en väldigt disfunktionell metod att välja partiledare, då man hellre spenderar månader att tala om vem man skulle vilja ha istället för att fråga vem som vill.

I några månader har många socialdemokrater sagt att partiet inte alls är i kris. Men det verkar ju onekligen som det är tvärtom, och nu kommer fler socialdemokrater ut och erkänner att man verkligen har problem i partiet, och att det handlar om att hålla ihop partiet, och det kan inte hända förrän man har en ny partiledare som det verkar. Men krisen är nog djupare än så.

Man kan spekulera varför socialdemokraterna har en sådan identitets- och självbildskris. Men det verkar ha med att göra att man förlorade så stort efter att ha haft ett så stort försprång. Det är mer demoraliserande att tro att man har segern i bakfickan än att förlora efter att inte ens trott på vinst.

Källor:
DN SvD SVT1 SVT2