I min åsikt är det ultimata liberala samhället en plats där alla entreprenörs- och företagsformer skyddas av lagen, och att det finns en villighet av banker och de med resurser att låta andra ta del av kapital och kunna utveckla sitt eget arbete, och tjäna på att jobba hårdare. Men det är knappast så världen ser ut.
En viktig princip i liberalismen är att alla ska kunna konkurrera under samma villkor på samma marknad. Detta kan man lätt se att det aldrig kommer att hända, vissa företag har helt enkelt mer resurser att röra sig med, och för att förhindra en alltför orättvis marknad har man skapat lagar om konkurrens, och vad man lagligt sett kan behandla en konkurrent och vilken stor del av marknaden man kan ha kontroll över.
I ett idealt liberalt samhälle konkurrerar alla på exakt samma villkor, och ingen använder sina resurser att krossa sina konkurrenter. Idag kan vi läsa om hur de stora bönderna i Afrika kontrollerar marknade och de små inte kan få något kapital att expandera och lever på marginalerna. Det medans bankerna vägrar att låna ut till dem.
Gränserna mellan människor i ett jämlikt samhälle borde vara att alla får samma chans och blir bedömda på lika villkor, istället ser vi en marknad som cementerats, och där de på botten är dömda till fattigdom som inte går att riktigt komma ur. Kanske kunde bankerna istället våga sig på så kallade mikrolån, och helt enkelt ge små lån till företagsamma bondmänniskor, så att de kan investera i hönor och kor.
Som det ser ut nu är det endast de rika bönderna som vunnit på inflationen av matpriser. Att de stora bönderna också kan pressa priser lättare gör det ännu svårare för de med begränsade resurser.
