När jag ser demonstranter som riskerar sina liv för samma rättigheter som vi verkar ta för givna. Det är klart att länder som Sverige och Storbritannien inte alltid är perfekta demokratier. Men onekligen kan man visa sitt missnöje här, även om terrorlagarna starkt reglerat rättigheten att demonstrera i Storbritannien.
Det är verkligen en ömtålig konstruktion som är demokrati. Det största hotet mot demokratin har visat sig vara politikerna som säger sig vilja skydda. En dokumentär som visar detta sorgliga faktum är “Taking Liberties” som vilken demokrat som helst skulle kunna se och rysa. Det är minst sagt beklämmande utveckling som vi sett de senaste åren.
Men vi kan åtminstone fortfarande protestera, och vi blir inte beskjutna av en regim som desperat tappar masken och ser mer ut som ett monster internationellt. Det är klart att man inte kan vinna då man alienerar omvärlden, och ser man mer demokratier bildas i arabvärlden, så kan det nog uppstå en bojkott mot Libyen.
I Bahrain ger man inte upp, och att man är villig att dö för demokrati visar en verklighet som vi inte kan drömma om i väst, så när Svenskar klagar på klyftor är det ett hån mot de som svälter i förtryckande regimer. När man talar om brist på demokrati, så kan andra inte säga ett ord. När företag klagar på dåliga villkor, kontrollerar staten allt.
Det är djupt orättvist, och det borde nog lära oss att vara mer ödmjuka. Men det är väl så att mycket vill ha mer, och att girighet egentligen är en mänsklig egenskap. Jag ser den oftare hos sådana som har mycket, än de som har lite.
Källor:
DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 DN7 GP1 GP2 GP3 GP4 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SvD7 SvD8 SvD9 SvD10 SVT1 SVT2 SVT3
