Rädda Barnen har släppt en undersökning som visar att barnfattigdomen ökar och fokusen ligger på att klyftorna har ökat mellan rika och fattiga barnfamiljer. Det verkar vara ett sätt att ställa debatten till de Rödgrönas fördel även om det inte spelar någon roll för de fattigaste om de rikaste har mindre pengar. Kanske skulle det stilla deras avundsjuka, men deras ekonomiska situation skulle inte vara bättre.
Vi kan rent empiriskt se att över åren har Socialdemokraterna styrt debatten om rikedom och fattidom, och de verkar snarare ha problem med att rika är rika än att fattiga är fattiga. Man kan ju undra om man inte kämpar på fel planhalva när statistiken har visat att under deras egen tid som regeringsbildare så ökade klyftorna också. Jag undrar varför man inte hjälper de som behöver hjälp istället för att använda Vänsterkartellens taktiker.
Det finns människor som inte tror att problemen kan lösas genom högra skatter, och om skatterna höjs, så hörde vi ju ingenting om hur man skulle hjälpa de fattigaste i Sverige annat än att förmögenhetsskatten skulle återinföras. Traditionellt har bidragstagarna ignorerats av alla partier eftersom dom inte ses som människor som bidrar, och sedan hycklar alltid vänsterblocket om att dom bryr sig om de fattiga då det passar, men vad har dom gjort för dom?
Jag försöker inte få detta till att Alliansen är bättre. Det är uppenbart att de snarare under sin period har stött iden om “mamma, pappa, barn”, och de arbetande föräldrarna, och de har totalt glömt bort barnen med arbetslös ensamstående förälder. Men jag har väldigt svårt att se hur nattdagis hade kunnat hjälpa mer än marginellt, även om det är en bra ide.
Vill vi verkligen bekämpa fattigdomen, så måste vi vara mer självkritiska. Man kan inte bara skylla sina tillkortakommanden på sin politiska motståndare.
UPPDATERING: Det är intressant att de fattiga barnen har ökat varje år sen 2002, då undersökningarna börjat och att Socialdemokraterna vill beskylla allt på Alliansen. Vad gjorde dom själva för barnfattigdomen mell 2002 till 2006, då det var högkonjunktur?
Källor:
Artiklar:
DN1 DN2 DN3 DN4 GP SvD SVT1 SVT2 SVT3 SVT4
Bloggar:
Den Hälsosamme Ekonomisten / Ett Hjärta Rött / Högbergs Tankar / (S)ebastians Tankar
Fast nu är det den borgerliga alliansen som står i fokus och inte lyckas reda ut eländet.
Nej, det har dom verkligen inte. Men orsaken till inlägget var att jag vill visa att det inte finns några lösningar från något av blocken.
Fattiga barn?
Sverige är ju med i EU och har blivit internationellt, så i det perspektivet har vi små problem i Sverige!
Barnen som lever i familjer med socialbidrag är faktiskt riktigt bortskämda om man jämför, flera miljoner barn skulle vilja byta situation med dem.
Det är bara ett jäkla gnäll för att man inte kan få allt gratis!
Malin
Lyssnar just på rapports inslag med Göran Persson. Herregud vad självklart det låter när han pratar. Upptätcker plötsligt att jag saknar GP i politiken. Får som för mig, att barnfattigdomen inte skulle se likadan ut om GP styrde landet.
Det trots att hans “finansiella sanering” från 90-talet och framåt har lett till att de svaga grupperna marginaliserats? Det trots att klyftorna har ökat mest under hans styre från allmän rösträtt till nu? GP må vara en bra debattör. Men hans politik har för det mesta inte lett till det välstånd bland de som han agerat som beskyddare åt, och inte har hans bidragspolitik lett till ett rikare Sverige eller befolkning heller. Hans principer har mer med fantasi än verklighet att göra.
Vi skall absolut inte nämna det fortsatt höga imvandringen som en av faktorena. Nä det vorde att skjuta in sig direkt mot kärnan. Bättre att tillsätta undersökningar och finanskriser. Vare sig i hög eller lågkonnjuktur så de som går på bidrag har fortfarande det fattigt. Sedan skall det inte finnas pengar till tvspel, dyra kläder och märkesvaror. Bidrag är inte lön.
Marginellt kan det ha ett inflytande. Men det finns mer bevis på invandring bidrar till välstånd än underminerar det. Jag växte upp med en ensamstående förälder och jag tror inte vi var rikare då än många är nu. Jag tror att för arbetande föräldrar har det definitivt förbättrats. Men jag undrar om inte siffrorna har blåsts upp. När jag jobbade deltid och min partner jobbade heltid hade vi inte alls samma inkomst som man förväntas i Sverige på bidrag. Allt är relativt. I Sverige överdriver man vad fattigdom är och har väldigt höga trösklar ur fattigdom. Det bidrar nog till den dystra statistiken.