R A D I K A L E N

När jag var sju år började mobbingen. Jag var en liten spinkig kille  med en gäll röst som alla undvek i skolan, och vissa till och med mobbade. När jag nästan fått en kompis i klassen, så sa dom alltid att de inte kunde vara kompis med mig. Förmodligen för att dom inte ville associeras med en tönt som mig (fick jag höra då). Att bli utfryst är lika illa som mobbningen.

Jag passade aldrig riktigt in någonstans i skolan, och jag började skolka. Jag skolkade väldigt mycket och länge och hade en pojke som alltid slog mig eftersom han förmodligen tyckte att det var kul att jag grät, och det kändes väldigt ensamt att inte ha en enda person som stödde mig.

På den tiden fanns det inga mobbningsprogram och lärarna tyckte att “det inte var deras problem”, och att deras tid i lärarrummet var viktigare, och sedan min tid i skolan har jag aldrig litat på människor, och då Socialister och dess likar talar om kollektivet, så ryser jag, eftersom jag vet att “kollektivet” alltid fryser ut de människor som inte passar in.

Mobbningen blev mer lätthanterad då jag bytte skola i sexan. Men en viss del av den bestod. Men jag hade kompisar under tiden då jag gick i högstadiet, och det gjorde det lättare. Detta var en väldigt jobbig tid av helt andra anledningar, och jag är glad att jag blev en sådan stark person som jag blev.

I förlängningen tror jag att det var att jag förblev ensamvarg som gjorde att jag blev liberal. Jag tänker hellre för mig själv, och jag är en mycket starkare person idag då jag inte bryr mig om vad andra människor tycker om mig. Jag vägrar spela med översittarna som vet bäst, men vägrar vara elak mot människor som inte gjort mig något.

Det här har alltid varit en tid av mitt liv som jag alltid vägrat att tala om. Jag talade inte om för min mamma förrän förra året, innan dess visste hon ingenting eftersom jag skämdas för att jag blev mobbad, och det ska man inte göra. Om man blir mobbad ska man veta att det inte är ens eget fel.

Att mobbningsproblemen kanske inte får mobbningen att försvinna som tidningarna menar idag kan man ju tro på, men att inte göra någonting är mycket värre.

Källor:
DN1 DN2 DN3 GP1 SvD1 SVT1 SVT2