Från att ha varit förnekande om hur en partiledare kan sänka ett parti har Sossarna nu istället en övertro på vad en statsministerkandidat ska kunna göra för partiet. Man lämnar in önskelistor på kvaliteter som en partiledare bör ha. Men i slutändan räcker det med någon som väljarna tycker om.
Vi kan ju ta Reinfeldt som ett typexempel. Han är inte den som syns mest eller har mest utstrålning. Fredriks styrka är istället att han inger förtroende och tar allt med en ro och tålamod som är sällsynt. Han förklarar utan att vara nedlåtande och han debatterar inte som om hela världen frälsning hängde på det.
Maria Wetterstrand är också populär och hennes personlighet är helt tvärtom. Hon debatterar med bett och ger sin syn av saken, och hennes styrka är hennes idealism. Hon har en eldfängd personlighet och kan vid tillfällen uppfattas som arrogant och utan självkritik. Men trots detta är hon en omtyckt partiledare för att många gillar vad hon säger och hur hon säger det.
Svagheten med hur Socialdemokraterna väljer en partiledare ser vi nu ofta i media. Man försöker hitta kvaliteter man gillar, och sedan en kandidat man tycker om. Problemet med detta är att många inte anmäler sitt intresse och att man letar bara bland de som man känner till, och tänker inte ens på vilken kompetens det finns inom partiet.
När man hittar en partiledarkandidat frågar man om den personen vill och det blir oftare ett nej än ett ja. Ur ett demokratiskt perspektiv är detta värdelöst. De som blir valda har massor med kontakter i partiet och blir valda mer för att det är någon som man känner igen, än någon som man egentligen vill ha.
Det är ju möjligt att man kan hitta partiledare på det sättet, men är det egentligen det bästa sättet att hitta personen som passar mest till uppdraget?
Källor:
DN1 DN2 DN3 DN4 GP1 GP2 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SVT1 SVT2 SVT3
Problemet är inte personen utan politiken. (s) har ingen sammanhängande politik, utan två fraktioner, där den ena vill anpassa sig till verkligheten och den andra vill köra över verkligheten. Falangerna har partiet i ett strypgrepp, det kan faktiskt kapsejsa på kuppen. Partiet måste ha en skattepolitik och en energipolitik som landets befolkning kan leva med, inte en som entusiasmerar partiets kader. Kadern och befolkningen talar knappt med varandra, befolkningen skiter i partiet, och kadern skiter i befolkningen.
Kadern låtsas att den vill folket väl, men baksidan av reformer kadern vill ha är höjda skatter, och de är 50%, de kan inte höjas mer.
Kadern låtsas vara modern, vill ersätta fungerande kärnkraft med icke fungerande vindkraft, höjda elpriser och ransonering. Befolkningen vill ha dramatiskt sänkta elpriser, det kräver ökad elproduktion, särskilt om bilar ska gå på el i framtiden. Nya kärnkraftverk är ett måste.
(s) måste vara modernt, inte bakåtsträvande, om det ska sitta i regering. (s) måste gilla läget, inse att skatteuttaget inte kan ökas och att kärnkraften måste byggas ut.
Först när detta står klart kan man välja en ledare. Kader som önskar sitta i opposition och klaga bör byta till vänsterpartiet, det behövs bara ett sånt parti, inte två eller tre.
Ja, Sossarnas problem är att dom inte vet vad problemet är. Deras finans- och skattepolitik måste vara det mest inkonsekventa. Det är som du skriver två fraktioner inom partiet som alltid är i luven med varandra. Deras miljöpolitik är ju inte ens deras egen, utan liknar miljöpartiets och är lika orealistisk.
Det finns ingen ideologi kvar längre, det är bara taktik i dagens (S)-politik. Taktiken har varit att tycka precis tvärtom mot Alliansen och då gick det som det gick. Som kvitto på det så fick vi ju också veta att de gick till val på någonting de själva inte trodde på. Helt plötsligt var det ingen av topparna inom (S) som tyckte att de skulle driva den linjen som de gjorde, ett jävla hyckleri.
Så ska (S) få någon trovärdighet kan de lägga ner “Klasskamp”, “Folkhemmet” och “Bidrag” eftersom det är så urvattnade begrepp att folk gäspar så fort de hör dem. Kom med nått nytt och gå inte tillbaka till rötterna som de nu vill göra, utvecklingen går framåt, det borde partier också göra.