Att lagstiftning kan vara kontroversiell är självklart, och i viss lagstiftning kan man balansera på en tunn tråd. Europadomstolen följer den Europakonventionen och som många gånger strider två artiklar, nämligen rätten till människors säkerhet (för offren) och rätten till privatliv (för pedofilerna).
I artikel 5 står det:
Var och en har rätt till frihet och personlig säkerhet.
Verkar solklart kan vissa tycka, då deras prioritet är att skydda barn för att falla offer för pedofiler. Men frågor som hur många som bör kunna ta del av listan ställs inte. Blir det verkligen säkrare samhälle för att en lista görs offentlig eller ökar det bara problemen, då det formar medborgargarden som använder våld och hot?
I artikel 8 står det:
Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
Men det står också att denna rättighet kan frångås om det är för allmänhetens säkerhet. Ett interessant fall hamnade i Supreme Court i London där just pedofiler hade överklagat att dom fanns på en lista över “sex offenders” (en lista som våldtäktsmän, blottare och killar som kissat utomhus hamnar på).
Domstolen tyckte att faktumet att det inte fanns en chans att tas av listan var ett brott mot deras mänskliga rättigheter, inte att det fanns en sådan lista som var offentliggjord. Den Europeiska Domstolen tar oftast sina beslut med hänsyn till allmänheten i medlemsländernas åsikter i dagens samhällem, och inte endast i landet som har det som en accepterad policy.
Eftersom opinionsundersökningen visar att det finns en stor majoritet kan man dock anta att resten av Europa skulle tänka sig samma lösning. Men vi vet inte, eftersom ett sådant fall aldrig varit i Europa Domstolen i Strasburg.
