Att Centerpartiet och Kristdemokraterna har drabbats av en kris som mest indikeras i opinionsmätningar har nog inte undgått många. TT har gjort en undersökning som visar att Kristdemokraternas och Centerpartiets ministrar syns minst i media. Det tål att spekuleras i varför det är så, och knappas kan man beskylla media för att vissa ministrar har svårare att skapa ett intresse runt sina förslag (om det fanns några).
C och KD har fått ett visst problem med väljarnas förtroende för deras partiledare. Maud Olofsson är den partiledaren som har fått sitt förtroende skadat på grund av hennes hantering i SAAB-frågan. Men det kan knappast ses som förvånande att hon skulle säga nej till statligt ägande av SAAB. Att förtroendet inte har kommit tillbaka beror förmodligen på att hon inte syns i media särskilt mycket efter det.
Göran Hägglunds förtroendekris har berott mest på vårdnadsbidraget och att kärnväljarna tycker att partiet har svikit i viktiga profilfrågor. Övriga väljare tycker inte att moderniseringen av partiet är trovärdig, och att Göran är för anonym som partiledare. Det verkar som att även om KD:s kris är allvarligare än sossarnas kris, så liknar de varandra.
Socialdemokraterna, precis som Kristdemokraterna vet inte om de bör modernisera sig eller gå tillbaka till gamla värderingar, och om de ska förnya sig vet de inte heller hur.
