Jag kan ibland komma att tänka på hur mycket man glömmer över åren. Nu hände det sig att Maud en intervju och hon malplacerat mindes när hon var 13 år och oroade sig för ozonlagret. Det trots att det inte hamnade på tapeten förrän 6 år senare, och första rapporten om tunnare ozonlager kom 2 år efter sagd tid.
Det är mänskligt att fela, och minnet är en väldig osäker källa för trovärdig information. Det är också därför vittnen anses otillförlitliga, eftersom ofta minns fel, och ibland identifierar fel person.
Det var ett bra tag sen som Maud var 13 och 19, och jag som har otroligt dåligt minne redan som tonåring, och ibland inte minns vad jag gjorde dagen före kan förstå att man minns fel, och kanske var det journalisten som skrev fel. Vem vet.
Jag ska inte sticka under stolen att jag gillar Maud och hennes gnista och idealism. Min jag gillar henne, precis som jag gillar Tasso Stafilidis, Göran Hägglund och Gudrun Schyman. Trots att deras partier står mer än en bit ifrån mina politiska övertygelser oftare än inte.
Riktiga politiker som förtjänar respekt än sådana som agerar utifrån övertygelser.
