Vårdnadsbidraget är ett fiasko skriver TT och samliga tidningar stämmer in. Men vad menas det med att vara en succe? Måste något beröra så många som möjligt för att kunna ses som något som inte bör avskaffas? Det hela beror ju egentligen på hur man definierar en succe. Kanske är det nog att det finns en möjlighet att välja det alternativet.
För Kristdemokraterna är det lite pinsamt att det som dom så länge kämpat för att införa möts av svenska folket som en axelryckning. Men det var förväntat ifrån ett folk som per sutomatik anser att kvinnor och män ska förvärvsarbeta, och det är svårt att förändra något som sitter så pass djupt.
Vi kan nu konstatera att de som varnade för ett feministiskt harmageddon med kvinnor som väljer barnen istället för att jobba var överdrivet. Med de 90 % som var kvinnor av de som tackade ja till vårdnadsbidraget kan man konstatera att kvinnor medvetet tog valet. Men det är ju knappast ett problem att de valt något annat än feministerna ville.
