Socialdemokratin har varit emot sänkta skatter så länge att dom verkar ha glömt bort varför. Att sänkt skatt endast skulle vara något ont har det svamlats om så länge att det egentligen inte finns andra argument för att få in mer pengar. Man undrar ju var pengarna gick under deras mandatperioder då vårdköerna har lyckats kortas oerhört i skuggan av sänkt skatt.
Propagandan går ut på att man menar att den “moderatledda regeringen” (för man måste skapa polemiken mot en gammal fiende) vill avskaffa skatten och gå över till ett system där alla betalar för sig. När man ser hur Alliansen agerar blir det snarare klart att det endast är sänkta skatter det handlar om.
Man kan undra om det egentligen är en ideologisk blindhet som får Socialdemokratin att vara emot ett avskaffande av förmögenhetsskatten till den grad att man inte bryr sig om att det kostar mera att inkassera den än vad man får för att återinföra den. Men det avfärdade Mona Sahlin även efter det sagts på en socialdemokratisk kongress.
Vad vinner man egentligen på att ha den högsta skatten i världen? Man har ju kunnat se att välfärden har blivit sämre trots att skatten höjts, men det har ändå setts som det enda sättet att lösa problemen. Skattebetalarna som är en organisation som kräver att skattepengarna ska användas så effektivt som möjligt avfärdas endast som “höger” och “populistiskt”.
Gustav Möller som var socialminister sa en gång: ”Varje förslösad krona är en stöld från folket”. Han var Socialdemokrat. Kanske var han också en sån där högerpopulist. Socialdemokraternas principer mot sänkta skatter är mer grundad på populism eftersom den inte tar hänsyn till de långvariga och kortsiktiga effekterna av höjd respektive sänkt skatt.
