Efter en vecka i Tunisien utan någon som helst möjlighet till att blogga läser jag att Tunisien haft problem med polisbrutalitet. Demonstranter har blivit skjutna av poliser och många har blivit skadade och till och med dött. Polisbrutalitet existerar tyvärr också i länder med en så kallad fungerande demokrati.
Senast i Storbritannien möttes protesterna mot de höjda årsavgifterna med brutalitet utan utskillnad mellan fredliga demonstrationer och vissa som ställde till problem. Det är ett problem att polisen gärna ges befogenheter som är bortom rimlighet och att domstolarna inte säger ifrån. En slapphänthet som kostar på en begränsad demokrati.
Detta händer i länder som skryter om sin demokrati, och inte minst fylls Tunisien med en stark propaganda och personkult runt dess president som nu suttit i 23 år sen 7 november 1987, och boulevarder ståtar gärna med datumet i namnet och en massa reklampelare har presidenten med en Tunisisk flagga i bakgrunden. Det är också datumet nuvarande presidenten tillträdde.
På deras pengar står det “7 November 1987, början på demokrati, tiden med rättigheter” (översatt från franska). I affärer och på hotell kan vissa till och med sätta upp bilder på presidenten. Med en president som suttit så länge på posten kan man verkligen undra hur det egentligen står till med demokratin.
Man får dock inte glömma bort att en demokrati inte är osårbar och att demokratiska ideal kan glömmas bort då man står inför valet mellan rättigheter och skydd av individer och staten. Det är knappast en tillfällighet att alla länder kan hamna i Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter.
Man kan tro att Tunisien kanske utvecklas åt rätt håll. Men det är knappast något som är okontroversiellt, och när man ser fattigdomen i de stora städerna verkar det som om Tunisien knappast arbetar mot välstånd då det alltför mycket tror att turismen kan lösa många problem. Som turist blir man trakasserad av försäljare som luras på pengar och ger en något gratis och kräver en sedan på pengar. Som turist vägrar man istället till slut att ens köpa något alls och ignorerar de flesta.
Snabbt konstaterar man att man har kommit till ett land med en stark propagandamaskin som egentligen inte uppfyller några löften alls medan många bor i kåkstäder och tigger dricks för att ha gjort ett jobb som där anställda för att göra, och det medan dom gör så lite som möjligt.
Källor:
DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 GP1 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SVT1
