En kritisk analys av Wikileaks

On December 8, 2010, in IT, by Tobias

En fråga som bör ställas är om Wikileaks är de ansvarigas motiv bakom arbetet som dom utför. Att informationen som släppts är av intresse för många behöver inte bestridas, och inte heller har någon menat att det är manufakturerat material. Problemen har istället uppstått då man talar om hur det tolkas.

En fråga som är värd att ställas är motiven bakom att publicera materialet, och om det finns orsak till att visst material inte publiceras alls. Om materialet som Wikileaks publicerat är redigerat, så finns det fortfarande en möjlighet att Wikileaks helt enkelt inte publicerat material som ett politiskt ställningstagande.

Det som debatten runt Wikileaks har varit på det klara med är att Wikileaks har den ultimata kontrollen över vad som publiceras. På det sättet är inte Wikileaks ett Wiki-samarbete på samma sätt som Wikipedia vars innehåll är kontrollerat av sina användare.

Assange har skrivit om sina motiv, och menat att det är precis problemet med kontrollen av informationen som når medborgarna i demokratier som han vill motverka, och att för att medborgarna ska kunna ifrågasätta och delta i den politiska debatten.

Men att ge all information kan göra en stat försvagad i förhandlingar och i relation till andra länder. I vissa situationer kan det vara ett problem att informationen sprids till medborgare eftersom det är omöjligt att förhindra att den sprids över gränserna. Men det är svårt att tro att Wikileaks är för en offentlighetsprincip utan restriktioner.

Att hemligt material når allmänheten är inget nytt, och snarare är kritiken mot Wikileaks snarare fobi för ny teknologi än något annat. Materialet som nått oss nu har mycket information, och att sålla den för att hitta de intressanta bitarna är ett stort arbete, och det är få som har tid att ta itu med det.

Att informationen som väljs ut för att skrivas om ofta är ett uttryck för journalisters intresse och politiska åsikt verkar överflödigt att ens nämnas. Men att detta spelar roll går knappast att bestrida, och att allt kan vinklas oavsett hur informationen framställs i sin ursprungliga källa borde de flesta förstå.

Assange har erkänt att visst material har inte publicerats som kan skada USA, och man kan hävda att motivet är för att främst skada USA. Men främst verkar Wikileaks spräcka monopolet som de styrande har, och det är politiskt motiverat.

Källor:
DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 DN7 DN8 DN9 DN10 DN11 GP1 GP2 GP3 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SVT1 SVT2 SVT3 SVT4

Tagged with:
 

9 Responses to “En kritisk analys av Wikileaks”

  1. Mike says:

    Man bör istället fråga sig.

    Varför inte alla gör som assange.

    Behövs motiv för att söka sanning och civilkurage?

    Kommentar igår på Mänsklighets blogg på Aftonbladet: “Har ni sammanställt denna info och skickat till Assanges svenska advokat. Advokaten har säkert inte ngn. koll. Signaturen Ickebloggare.

    Mänsklighet var i kontakt med Björn Hurtig, Assange’ svenska advokat, igår och kommer att skicka honom vår granskning.

    Mänsklighet har idag skickat vår granskning av fallet Assange till Assange’ svenska advokat Björn Hurtig.

    Vår slutsats är att Julian Assange hade överenskommet sex mellan vuxna människor med dessa båda kvinnor, vilket torde utesluta våldtäkt. Vi har läst de polisrapporter, som har läckt som ett såll från polisen. Detta var också den slusats som första jouråklagaren drog, innan hela den farsartade cirkusen kring detta ärende drog igång.

    Mänsklighet har också bifogat fyra områden kring detta ärende, som bör faktagranskas, eftersom de är avgörande för detta ärende:

    Dessa fyra områden är (vi har bifogat dessa fyra artiklar i sin helhet till Björn Hurtig), De första tre artiklarna innehåller tillräckligt med konkret information, för att man ska kunna fastställa sanningshalten i dem.

    Dessa artiklar i sin helhet kan hittas på Mänsklighets Facebookssida:

    1. FALLET ASSANGE: ANNA ARDIN RADERAR BEVIS

    I samband med att Anna Ardin polisanmäler Julian Assange den 20 augusti raderas kommentarer på Anna Ardins Twitter. Varför? Mig veterligt är det inte vanligt att verkliga brottsoffer raderar bloggar, städar mobiler och försöker få vittnen att intyga något som inte är sant. Varför är det så viktigt att just dessa kommentarer raderas?

    2. JULIAN ASSANGE VERSUS SOCIALDEMOKRATISKA PARTIAPPARATEN

    Ur Mänsklighet nyhetsbrev

    – Det är två vanliga svenska tjejer, som beundrat Assange för hans arbete. Nu står de under en otroligt stark press med medierna i farstun och ständiga påringningar, säger Claes Borgström, advokat med stark koppling till Socialdemokraterna som företräder de två “unga vanliga flickor” som anklagat Julian Assange.

    Mänsklighets granskning visar dock att dessa “två vanliga svenska tjejer” (som förmedlar bilden av två unga oskyldiga tjejer, som blivit våldtagna av Julian Assange) inte stämmer med verkligheten.

    Den ena kvinnan som anklagat Assange är 30-åriga Anna Ardin, politisk sekreterare för Socialdemokratiska Broderskapsrörelsen. Detta har verifierats av Broderskapsrörelsens ordförande. Dessutom finns det misstankar om att Ardin tidigare har arbetat med organisationer kopplade till CIA.

    3. JULIAN ASSANGE: ANNA ARDIN OCH KOPPLINGAR TILL CIA

    Anna Ardin, politisk sekreterare för Socialdemokratiska Broderskapsrörelsen, som anklagat Julian Assange för våldtäkt, misstänks för kopplingar till anti-Castro och anti-kommunistiska grupper finansierade av USA. Hon beskrivs också som att samarbeta med organisationer med kopplingar till CIA, vilket behöver granskas.

    Ardins svenske advokat, Claes Borgström, som har starka kopplingar till
    Socialdemokraterna, har tidigare sagt att det inte finns några kopplingar till CIA.

    4. EN LISTA FÖR HÄMND PÅ MÄN

    Vi har också bifogat Anna Ardins lista på hur man bäst utkräver hämnd på en man från hennes numera stängda blogg.

    Denna lista är en minst sagt en ruskig läsning, som relaterar både till hennes karaktär och till hennes syn på

    En kvinna på Mänsklighets Facebooksida kommenterade denna lista genom att säga att inte i hennes mest mörka och hämndlystna stunder skulle hon ha kunnat tänka ut något så hemskt och utstuderat.

    • Tobias says:

      Så klart att det behövs motiv för att söka sanningen. Det kan vara av ädla motiv. Att alla inte gör så är väl för att materialet måste uppmärksammas och upplevas som tillförlitligt. Det förtroendet har Wikileaks.

    • Anna says:

      Med den här typen av undergrävande resonemang som du använder, skulle man ju nästan kunna tro att allt du skriver är sant. Tills man börjar titta närmre på vilka källor du själv hänvisar till. “Anti-kommunism” – precis den retorik högerliberalen Ron Paul använder sig av. Och han ger sitt stöd till Wikileaks. Som sagt var; kolla istället upp hur han ser på mänskliga rättigheter och inte minst hans inställning till gun-control, så förstår du kanske vilket samhälle vi slutligen skulle få.

      Nä, det är helt rätt att någon vågar efterfråga en granskning av det “oberoende” som grundarna och stöttarna till Wikileaks och Sunshine Press påstår sig ha.

  2. Ivan says:

    Det är väl inte fel att Wikileaks publicerar hemligstämplad information som bevisar brott som begåtts av stormakter????

    • Tobias says:

      Jag tror inte att man inte kan kritisera motiven bakom även om det är något som man tycker är bra. Jag har ingenting emot att Wikileaks publicerat materialet, men jag undrar varför.

    • Anna says:

      Att inte kritiskt granska media som utger sig för att vara “oberoende” trots att de har finansiärer och stöd från politiker som har uppenbara motiv är som att gräva sin egna grav självmant.
      Varför inte helt enkelt även granska en av de som gett stöd, nämligen högerliberalen Ron Paul och hans anhängare och hur hans politik negligerar allt vad mänskliga rättigheter heter?

  3. björn c says:

    Efter Vietnam anklagades journalisterna för att ha bidragit till att USA förlorat kriget; deras rapporter hade undergrävt allmänhetens och soldaternas kampvilja. Under Kuwaitkriget 1990–91 var amerikanska myndigheter beslutna att detta inte skulle få hända igen. Medierna skulle hållas kort; istället för lidande, död och heroinpåverkade soldater skulle publiken presenteras ett högteknologiskt krig med ”smarta bomber” som så långt det var möjligt skonade civila.

    Under Irakkriget, som inleddes 2003, blev ”inbäddade” journalister, det vill säga journalister som fick följa med förband i fält, ett nytt sätt att behålla kontrollen över medierna, i en tid när censur anses vara ovärdig en demokratisk stat. Fenomenet har föga förvånande kritiserats för att det ger en ensidig och styrd bild av händelseförloppet. Inbäddningen tar udden av den neutrala rapportören, vars egentliga uppgift är att kritiskt och så objektivt som möjligt granska alla krigförande parter. Samtidigt har inbäddning enligt många blivit ett sätt för journalister att komma nära kriget under något säkrare former.
    Av: Anna Larsdotter
    Publicerad i Populär Historia 1/2009

  4. Anna says:

    Japp, Tobias, utan tvekan borde internetmedierna kolla upp den här typen av verksamhet som ligger bakom Wikileaks, sanningshalten i läckorna, motiven och inte minst hur de här “läckorna” används.
    Det finns många mäktiga, profiterande, politiskt stödda reklam- och mediakonglomerat som vet hur de ska sprida förvirring och blåsa upp “nyheter” med dunkla syften.