Igår höll Mona Sahlin ett tal där hon tyckte att Moderaternas politik var bättre än Socialdemokraterna utmålade den som innan valet, och slutsatsen blir att hon ingen kommer lyssna på henne ändå. Hon har ju inte ens nu det förtroendet inom partiet som hon menade sig ha genom hela sitt partilederskap. Varför skulle folk lyssna på henne nu?
Men Mona Sahlin säger det vettigaste som hon sagt under hela sin tid som partiledare:
- Alla som kan jobba, ska jobba. (ingen förändring)
- Det ska löna sig att arbeta.
- A-kassan ska vara en omställningsförsäkring från ett jobb till ett annat – inget annat.
- Fler jobb går före större ersättningar.
Detta är vad man utmålade som en moderat politik, och därför dåligt. Men det här vad alla partier borde tycka. Att folk ska ha jobb är ju bra för hela Sverige. Man kan ju därför undra varför man går emot en politik som faktiskt gynnar Sverige? Det intressanta borde ligga i lösningarna istället.
Berit Andor bidrar till bilden av Socialdemokraterna som ett parti som är egenmäktigt, och lägger besluten hos eliten, då hon menar att besluten ska fattas internt, och att det inte ska vara en idol-tävling. Då kan man ju verkligen fråga sig hur mycket ens åsikt räknas som socialdemokratisk medlem, då man ses som olämplig att ta ett beslut om vem som blir partiledare.
Har Socialdemokraterna blivit ett dåligt skämt?
Högberg skriver vettigt, om än lite väl självsäkert om valet av partiledare:
Vem som blir socialdemokraternas partiledare är viktigare för mångt mycket fler än vi medlemmar. Vi väljer inte bara en partiledare utan också den blivande statsministern. Ett val med andra ord som rör hela Sveriges befolkning. Att då öppna upp och bredda processen syns för mig sim helt naturligt. Vi vet att i många av landets kommuner sker provval av när ledande socialdemokrater ska utses.
Saker som borde ses som självklart inom Socialdemokratin ses istället som något ovärdigt och hemskt. Inte konstigt att det går så dåligt för sossarna i opinionen.
Källor:
Artiklar:
DN1 DN2 GP1 GP2 SvD1 SVT1 SVT2 SVT3 SVT4
Bloggar:
Det är helt obegripligt hur ett parti kan gå till val på en politik som man misstror själv och som man inom en sluten grupp egentligen inte vill ha. Det spelar ingen roll om Mona var riktigt bra i slutet på valrörelsen, hon bassunerade ut en politik hon inte stod för, det är inget annat än ett svek mot hela svenska folket. Hur det partiet sen ska kunna förnyas när de som gått bakom ryggen på sina väljare sen sitter kvar utan att skämmas är en gåta.