Sverige behöver en injektion av lite hederlig partidemokrati. Just nu har Nalin Pekgul rätteligen gått ut och kritiserat det nuvarande systemet där distrikten nominerar en partiledarkandidat, och de vanliga partimedlemmarna inte har mycket att säga till om. Ett väldigt elitiskt sätt att se på demokrati.
Att Nalin Pekgul går ut med något sådant visar att hon är modig. Socialdemokraterna är ofta ett traditionalistiskt parti som oftast inte vill ändra mycket, och speciellt inte med sina egna rutiner. Medan partipiskorna viner i luften, och man ser att det finns en osämja om hur man ska förändras, så öppnas det aldrig för en diskussion.
Socialdemokraterna är beroende av sin ledare för att förändras, och istället för att egentligen lyssna på sina medlemmar eller riksdagsledamöter finns det en rädsla för att inte visa en enad front. Det är trist för dom som vill påverka, och det ledar knappast till en förnyelse, och är knappast den folkrörelse som dom ofta skryter om att dom är.
Det tragiska är att bristen på intern demokrati är densamma i Sveriges partier och man kan ibland se när det spricker, och partiledaren piskar sina egna in i leden igen. Det kunde vi se då Federley tvingades rösta på FRA för att få göra karriär i Centerpartiet, och Camilla Lindberg som kastades ut ur partilistorna för att hon röstat emot.
Det gör hela iden om personkryssen värdelös. Hur kan man inte få rösta som tycker? Det är knappast värdigt en demokrati.
Ja, Nalin Pekgul har rätt. Betonghäckarna – både män och kvinnor inom sossarna är många och tunga. Låt medlemmarna rösta direkt!
Nu är det ändå ett faktafel. Camilla Lindberg stod etta på fp:s lista i Dalarna, hon drog inte tillräckligt många röster för att behålla sin plats helt enkelt
I vilket fall som helst har hon gjort det svårare att göra karriär.