Medan jag skrev det tidigare blogginlägget om att Mona Sahin var nära avgång, så avgick hon, och mycket av sossarnas kris försvann. Det känns lite underligt att behålla inlägget då det kändes inaktuellt innan jag ens publicerat det. Men jag antar att det är publicerat nu, och alla tankar, analyser och annat får stå kvar.
Nu kan man bara spekulera vem som kan bli nästa kandidat. Det bästa vore att man tog fram några kandidater, och förde en öppen diskussion om vem som skulle vara bäst att efterträda Mona Sahlin. Men så fungerar inte svenska partier, och toppen är den som har mest att säga till om.
Jag tycker det är synd att den första partiledaren för Socialdemokraterna kändes så inkvoterad att det kommer ta en väldans lång tid för en kvinna att bli vald igen. Hennes ledarstil verkar inte alls ha gått ihop med förväntningarna på henne, och den avbrutna förnyelsen var det som blev slutet.
Mona Sahlin och hennes tid som partiledare har lärt oss alla en viktig läxa. En politiker ska inte bli för påverkad av opinion för att sköta sitt jobb. Dålig opinion kan vara lika skadlig som bra opinion, då båda gör det svårt att vinna ett val då man säger det man tror folk vill höra, istället för det man vill göra.
Vem ersättaren till Mona Sahlin ska bli vet ingen än, och det kommer vi nog inte veta förrän kandidaten blivit vald. Det här var ett nödvändigt steg för att ge Socialdemokraterna chansen att vinna igen. Inga partier ska vinna på de andras oförmåga. Men så fungerar det ibland i politik.
Det bästa med allt var att Mona Sahlin avgick själv, och istället för att låta hålla henne kvar fick avgå med viss värdighet. Hade hon inte gjort det, så hade media inte varit särskilt snäll mot henne. Att missnöjet puttrade i partiet kunde ge mycket bränsle till stark kritik mot Mona Sahlin.
Källor:
DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 GP1 GP2 GP3 GP4 GP5 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SvD7 SVT1 SVT2 SVT3 SVT4 SVT5 SVT6 SVT7 SVT8 SVT9 SVT10
Jytte Guteland kanske…Då skulle man kunna tala om förnyelse och nytändning men det återstår att se om partiet är tillräckligt modigt för att göra en sådan satsning.
Hon framstår dessutom som mycket mer sympatisk än både Mona Sahlin och hennes föregångare på SSU-posten, Anna Sjödin.
Inte var det bara Monas fel att det gick så dåligt. Man ska inte ge upp att få en kvinna som ledare. Det finns många bra kandidater. Kanske någon på kommunnivå?
Nä, jag tror inte att problemet var att hon var kvinna. Men eftersom hon blev vald på det sättet hon blev blir det svårare för nästa.
Det är en mycket intressant debatt! Detta gör v sossarna ännu mer till ett vanligt parti, vilket är väldigt bra!
Ja, det finns en övertro på politiken vilket man kan se i eftersvallningarna av valet. Man vill återgå till “klassisk socialdemokratisk” politik, och är väldigt fast i deras gamla synsätt.
Jag menar inte att det generella välfärden är inte bra. Men det är knappast en socialdemokratisk fråga längre. Det finns en massa myter om att skatterna alltid behöver höjas, och att det inte finns några effektiviseringar som innebär förbättringar.
Att alla lösningar måste kosta en massa pengar är vänsterpolitik idag. Skattepolitiken står i centrum, och dom inser inte att skatten kan sänkas ibland och höjas ibland på riksdagsnivå.
Förnyelsen behövs och kommer den inte så blir det nog Alliansen som vinner nästa val också.