Jag har alltid gillat det italienska språket och jag har under flera år lärt mig en del italienska. Jag kan nu förstå en hel del. Men den italienska kulturen är väldigt lätt att ogilla. Efter att ha sett Videocracy, en film som skulle handla om Berlusconi. Men filmen går mer in i kärnan av vad det är att vara italienare.
Berlusconi är oerhört populär som person, men han har ingen karaktär och är egentligen vad man på gammal svenska skulle kalla en horkarl. Hans TV är som ett långt avsnitt av Eurotrash, men utan de roliga delarna. Han är som TV-underhållning, och man kan bara undra hur en person utan någon självinsikt kan bli en ledare, och bli omvald.
Hans kvinnosyn är så sexistisk att den är absurd, och hans senaste kvinnoaffär med en underårig flicka förklarar han bort med att det är i alla fall bättre än att vara bög, och att han blir omvald får en verkligen att undra vad det egentligen man ser som en bra ledare i Italien.
Det är ju inte förrän nu som han förlorar stöd, och det är ju egentligen inget nytt man kommer med. Det är underligaste är dock att han har så starkt stöd bland kvinnor. Hur står det egentligen till i Italien?
Det är verkligen oerhört märligt. Jag hr helt gett upp att försöka förstå hur dom tänker.
Jag kan inget än att bara skratta åt Berlusconi. Bara att han kallar Obama för “Ung, snygg och solbränd” visar ju att killen inte har några hämningar alls. För mig är han som en karaktär i Mupparna.
Men jag fattar inte heller hur han kan ha så stort stöd, han har förmodligen en jäkla hållhake på allt och alla.
Att han har starkt stöd av kvinnorna, måste väl då tolkas som att de gillar horkarlar.