Göran Hägglund är som jag tidigare sagt någon som jag gillar även om jag inte skriver på om KD:s åsikter. Men nu blir han rättfärdigt kritiserad för att ha ändrat partiets policy utan att söka stöd från sitt eget parti. Men detta betyder knappast slutet för hans partiledarskap.
Ett fenomen som ter sig vanligt inom svenska partier inom svenska partier är att dom inte fungerar så pass demokratiskt som man skulle tycka vara nödvändigt för vilka organisationer som helst. Ett allmänt accepterat faktum att man ska följa en stark ledare, och att partipiskan gäller dom som inte är i toppen.
Det är därför väldigt modigt i svensk politik att gå ut och kritisera sin partiledare i höjningen av bensinskatten och nu den nya inriktningen i vårdsbidraget som många kristdemokrater har spenderat mycket tid att försvara. Någon som torde sig kännas som ett svek.
Bengt Germundsson och jag delar inte många åsikter. Men hans bekymmer med sitt partis brist på intern demokrati är det säkert många som identifierar sig med.
