R A D I K A L E N

Diskussionen runt Arkelsten har varit riktigt intressant. Men egentligen inte på grund av Arkelstens agerande. Det intressanta är definitionen av vad en muta kan vara, och om Sverige behöver en starkare, enklare och striktare lagstiftning mot korruption.

Svensk lagstiftning menar att ett mutbrott kan endast definieras av den som mottager en gåvas inställning till gåvan. Det är därmed svårt att bevisa ett mutbrott eftersom en människas tankar inte kan bevisas, och motiv och mental inställning oftast är oklar.

I Sverige finns en klarare definition om vad mutbrott är för den som ger gåvorna, och inte den som tar emot dom, och ändå har Sverige trots en bristfällig lagstiftning mindre korruption än många andra europeiska länder, och därmed kan man fråga om det ens behövs ny lagstiftning.

När en gåva i form av en resa faller inom ramen för någons arbete betyder det att det snarare vore en otjänst att tacka nej till det. Men mänsklig psykologi innebär att man ofta känner att man är i en skuld till den som bjuder. Men en organisation ter sig mer opersonlig, och kopplingen görs mer sällan.

Kan man säga att en resa som egentligen inte var för nöjes skull kan ses som en muta, och finns det klara definitioner på vad en muta egentligen kan innebära. Som det verkar i Arkelstens fall har inte fått en otillbörlig gåva eftersom det var inom ramen av hennes arbete, och inte heller privilegier utöver studieresan.

Med den bakgrunden kan man förstå Gunnar Stetlers beslut att inte ens starta en förundersökning. Snarare tycker jag att vi ska se Arkelstens öppenhet har varit en frisk fläkt i svensk politik.

Källor:
DN EXP GP SvD SVT