Sverige har precis som de flesta länder i EU förvandlats till en stat där vi inte har ett rätt till ett privatliv, och man lämnar ut kontouppgifter kors och tvärs utan att ta hänsyn till att man kanske inte vill att ens nätaktivitet ska synas, och tycker det handlar mer om en fråga av integritet än något annat.
Den stora mängden data som man kommer lagra kan avslöja privata detaljer i ens liv, och att det skulle kunna utnyttjas av skrupelfria människor är nu inte bara en potentiell händelse utan snarare en skrämmande realitet. I en handvändning kan ett land förvandlas till något värre än DDR.
Skivbolagen tycker att det är ett steg i rätt riktning, och man kan ju undra hur länge som politikerna kommer fortsätta att hora ut våra rättigheter. Det måste väl finnas någon konsekvensanalys. Ser inte politikerna att det är problematiskt att göra människors privatliv till allmän egendom.
Idag blev jag medlem i Piratpartiet.
Källor:
DN1 DN2 DN3 DN4 GP1 GP2 GP3 GP4 SvD1 SvD2 SVT1 SVT2 SVT3
Välkommen ombord, vi behöver bli fler som agerar tillsammans.
Men visst är det fan att vi ska behövas alls.
Jag vet inte riktigt vad det innebär för bloggen. Jag vill inte binda mig till ett parti. Men jag har inget problem med lite piratpropaganda…
Ja man undrar ibland om det är en mardröm eller på riktigt. Politikerna ser att det är problematiskt men klarar inte att applicera normala principer i ett digitalt perspektiv. Vädigt synd men vi kan bli tvugna att vänta ut ett generationsskifte innan man kan förvänta sig något så självklart som att myndigheterna inte sprättar dina digitala brev.
Syndromet är väl klassiskt egentligen. Det man inte förstår uppfattas som hotfullt.
Ett gott beslut!
(Säger han som inte är medlem, men Guldpirat…)
Det märkliga är att man på ena sidan tycker IPRED, FRA m.m är förfärligt, men samtidigt “Face-bookar” man ut hela sitt liv till en site som i samma stund som man publicerar äger rättigheterna till allt. Jag ser problemen men jag har inget att dölja så jag oroar mig inte. Korkat, ja det kanske det är, men det är så jag ser på det.
Att fildelningen har blivit ett problem, det är skiv- och filmbolagens eget fel. De missade två tåg, först MP3-formatets födelse och sen Napster, och nu står de med brallorna nere och förösker springa ifatt med hjälp av penga-kåta jurister med tveksamma metoder.
Lösningen på problemet är inte att jaga fildelarna, lösningen är att skapa en betlaningsmodell som tillgodoser de som de tjänar pengar på, oss. Spotify tar 99:-/mån för sitt stora arkiv, varför kan inte t.ex. skivbolagen göra samma sak? Varför kan de inte öppna sina arkiv för 99:-/mån och låta folk lyssna och hämta vad de vill, de kan t.o.m. spärra musiken som är nyare än säg 5 år om det nu skulle vara viktigt. Jag hade gladeligen betalt för att hitta gamla skivor som inte längre går att köpa. Men de är så jävla giriga och lever i det förgågna.
Hjärtligt välkommen ombord.
Jag instämmer med Christian — vi har jobb att göra, men någonstans känns det trist att det ska behövas.
Någon sammanfattade hela Piratpartiet som “ofrivilliga politiker”. Människor som inte engagerat sig i politiken som en karriärväg, utan för att de känner att de måste. Jag tror att det ligger mycket i det; det är åtminstone sant för mig personligen.
Som sagt, välkommen ombord!
Rick
Tackar… :)