När man sitter i opposition har man en fördel. Det finns mycket man kan lova utan att behöva hålla särskilt mycket. I årets luftbudget har de rödgröna gett sin sista suck, och lovar att allt skulle vara fantastiskt om dom fick styra landet som dom ville.
Just nu sker det en ommöblering inom Miljöpartiet med löfte om nya språkrör, och idag kunde man även läsa att det inte fanns mycket hopp för Miljöpartiet i det rödgröna samarbetet, då dom inte kände sig riktigt hemma med Vänsterpartiet i samarbetet som Maria Wetterstrand stäplar som något som endast gynnar Moderaterna och Sossarna.
Socialdemokraterna känner också att dom vill komma ifrån samarbetet och utveckla sin egen politik. Det verkar som om detta bara kan uppfattas som identitetskris för Socialdemokraterna som inte verkar veta vad dom vill och var dom ska.
Ingenting nytt presenteras i skuggbudgeten, och det verkar inte som om det skulle användas som ett underlag för att förhandla om budgeten, utan snarare verkar det som om de Rödgröna desperat försöker bevisa att samarbetet inte är över än.
