En låg arbetslöshet kan ses som något som de styrande alltid bör uppnå, och en bra låg arbetslöshet ligger på 2-3 procent. Den möjliggör en rörelsefrihet på arbetsmarknad, och en arbetsmarknad där företagen har några att välja mellan. En full sysselsättning skulle leda till en kraftig inflation, och ett stort behov av arbetskraftsinvandring.
Att lönen ökar kan ses på pappret som en bra sak. Men i inflationens spår blir saker som mat och hyra också dyrare. Det kan då hävdas att det är bra bara löneutvecklingen följer inflationen. Trots det så leder inflationen till att det blir svårare att hålla bra priser när man är beroende av export, och att med detta blir mindre konkurrenskraftiga.
Men hög arbetslöshet kan vara mycket skadligare än den för låga då den innebär att bidragens andel blir högre och problematisk om man vill vidhålla ett välfärdssamhälle. När Anders Borg talar om den fulla sysselsättningen som mål blir den därför ett problem eftersom den i sig inte garanterar en fungerande nationell ekonomi.
Det är samtidigt komiskt att Anders Borg menar det medan oppositionen, Företagarna, Swedbank och Svenskt näringsliv inte tycker det är nog, och att det behövs mer för att skapa jobb.En svidande kritik i ett läge då regeringen styr i minoritet och behöver mer stöd än någonsin.
Full sysselsättning är ett mål som är djärvt och dumdristigt att säga emot. Det är klart att det är bra att folk har jobb och att det går bra för Sverige. Men det finns ingen självkritik mot sådana slagord. Vad händer när det inte lönar sig att utbilda sig, och när man får ett välbetald jobb ändå?
Källor:
Artiklar:
DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 GP1 GP2 GP3 GP4 GP5 GP6 GP7 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SVT1 SVT2 SVT3 SVT4 SVT5
Bloggar:
Den hälsosamme ekonomisten / Mikael Andersson / Tokmoderaten
Rakt på.
Det vet ju alla som har insikt, att för mycket av något leder till deflation på andra områden.