I år kritiseras valet för Nobels fredspris återigen. Förra året ifrågasatte till och med jag valet av Obama som en pristagare eftersom han egentligen inte ens hade uträttat något då han fick priset. Snarare verkade han som om ett hot mot världsfreden då han menade att det fanns vissa krig som var värda att gå in i.
Liu Xiaobo är en människorättskämpe som kämpar för de kinesiska dissedenternas rätt att uttrycka sig och har uttalat kämpat för religionsfrihet, uttrycksfrihet och ett politiskt system som har mer än ett parti. Det är knappast något som man i en demokrati inte kan tycka vara fel.
Men i år är kritiken att Nobels fredspris kommitte kanske inte följer Nobels vilja med priset:
One part (will go) to the person who shall have done the most or the best work for fraternity between the nations and the abolition or reduction of standing armies and the formation and spreading of peace congresses.
Vad detta betyder kan ses som väldigt luddigt eftersom det inte finns något mer än det att gå på när man utser vilka kandidater som borde få fredspriset. Vem ska freden egentligen tillräcknas? Kan man verkligen endast räkna fred till fred mellan nationer, och inte för individer som vill ha rätten att uttrycka sina åsikte utan risk för förföljelse.
Skulle inte en demokratisering av Kina leda till detta broderskap mellan nationer som Nobel talar om? Det är knappast lätt att basera sina argument genom att bara läsa en mening. Speciellt en mening som är så pass luddig som denna. Det är knappast en lätt sak att träta om.
Ser man till världen idag har den förändrats mycket sedan Nobels tid, och kanske var precis detta vad Alfred Nobel egentligen ville. Kina är ett land som slutit sig, och inte tål någon av den kritiken som riktas mot den inuti landet eller utifrån.
Källor:
DN1 DN2 DN3 DN4 GP1 GP2 GP3 GP4 GP5 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SvD7 SVT1 SVT2 SVT3 SVT4 SVT5
