En gång i tiden var det homosexuella som man vände sig mot i predikstolen som avkyvärda syndare som inte förtjänade att vara kvar i den kyrkliga gemenskapen. Fortfarande finns det präster som talar emot att kvinnor borde vara präster, och att homosexuella inte borde vigas för att det går emot deras tro. Att kyrkan inte präglas av en unison syn av lika värde är allmänt känt.
Snarare ser många av prästerna det som ett problem att ha välsignande av homosexuella relationer. En åsikt som dom egentligen delar med Sverigedemokraterna vars partiledare själv har varit involverad i kyrkopolitik. Man pekar på att man inte vill förändra något av traditioner. Att en kvinnlig biskop skulle gå emot strömmen är begripligt.
Biskopen riktade inte sig mot rasismen i allmänhet utan mot Sverigedemokraterna, och att dom kände sig förolämpade och arga kan man ju förstå. Hon nämnde demonstrationerna mot att Sverigedemokraterna kom in i Riksdagen. Vilket talar mer om den demokratisyn som de protesterande har, då dom protesterar mot att människor röstar fel.
Biskopen sa efteråt:
Det är alltid tråkigt när människor lämnar kyrkan för att de inte kan, vill eller orkar höra evangelium.
Det är en sak som präster sagt länge. Dom hävdar att dom står för en slags evig sanning, men deras ord i deras gudtjänster är endast deras åsikter som är omstöpta i ett sammanhang och en predikan. Samma sak sa Åke Green att han gjorde. Hans jämförelse av homosexuella med en cancersvulst vara bara guds ord.
Jag förstår inte ens varför dom ska vara i kyrkan alls. Jag tycker inte det hör hemma i ett land som blivit så pass sekulariserat att det inte ens har en statskyrka längre. Att man ens håller en gudstjänst före Riksdagens öppnande ser jag som rasistiskt, då visar man att det finns en religion som är lite bättre än dom andra.
En religion som tycker att om man inte tror på gud förtjänar att brinna i helvetet delar inte en syn av människor lika värde. Både Sverigedemokraterna och många präster har en vidrig människosyn. Sverigedemokraterna vill istället döma asylsökarna och flyktingar till det ödet. Svenska kyrkan borde vara glada att dom vill stödja Sveriges lutheranska tradition.
Det tycker både är skenheligt och hycklande att påstå att man står för lika värde som en organisation, när man inte uteslutar de medlemmar som inte gör det. Jag tror inte att svenska kyrkan blivit så tolerant om prästerna själva hade fått råda. Man kan ju trots allt alltid skylla sina åsikter på sin tro.
Du har en bra poäng med att den som predikar egentligen bara försöker torgföra sin personliga åsikt, men försöker upphöja den till något mer.
Jag har gått ur kyrkan p.g.a. figurer som denna biskop, men inser att den kristna kyrkan är en betydande del av svenskt kulturarv och tycker i allmänhet att traditioner är värdefulla.
> Sverigedemokraterna vill istället döma asylsökarna och flyktingar till det ödet.
Här håller jag inte med. Att inte stå för fri invandring är något som sd delar med de flesta politiska partier i de flesta länder. Idag har endast en liten del av de som kommer asylskäl så sd har rätt i att det finns utrymme att minska mottagandet.
Dessutom är det mest synd om de flyktingar som inte har råd att betala en smugglare stora belopp för att ta dem till “det förlovade landet”. SD är de som satsar mest på dessa genom mer pengar till UNHCR.
I stort sätt stödjer ju alla det eftersom det är inte möjligt att ta emot alla. Men det är inte särskilt sympatiskt att vilja skära ner så pass mycket på hur många tar emot som SD vill. Många av de som kommer till Sverige har väldigt bra skäl. Men anses inte ha det eftersom man följer ett regelverk.
Men du har poänger med det du skriver också.
Det där med att alla människor är lika värda är ett lite problematiskt område. Visst, för religiösa, läkare etc så är ju alla människor lika mycket värda och ska behandlas lika. Men om man ska flytta över samma logik på invandringspolitiken, dvs alla ska ha samma rätt att komma till Sverige, så är det i alla fall två ytterligare aspekter som bör beaktas och som gör att alla människor inte längre är lika välkomna. Det ena är vissa typer av brottslingar etc. Tycker vi tex att det är lika behjärtansvärt att ge våldtäktsmän, krigsförbrytare, maffiabossar, etc en fristad i Sverige, som tex en vanlig människa? De flesta säger nog nej. Således är alla inte lika mycket värda längre. Den andra aspekten är ju förmågan att skapa ekonomiska och andra värden för Sverige. En nyutexaminerad civilingenjör eller läkare från ett toppuniversitet i Indien, har ju mycket större chanser att bli värdefull för sverige än en analfabet som är 60 år gammal och som inte kan några språk. Igen, är båda dessa lika ”värdefulla” för Sverige. Svaret blir ju igen, nej. Så jag anser att man måste vara lite tydligare med vad man menar med ”värde” och ”värdeskapande”, annars blir det ju bara en jäkla röra av allt.
Och vill man se tydliga exempel på människors olika ”värde” även i kyrkans värld, så är det väl bara att konstatera att en biskop tjänar bättre än en kontorsassistent.
Varför får jag känslan att när präster och andra skriftlärda förkunnar Guds ord så råkar budskapet alltid vara det de själva tycker(och inte nödvändigtvis den neutrala(?) Gudens vilja). Brunners tolkning av evangeliet igår antyder att Jesus och Gud hade varit med i demonstrationen tillsammans med kommunister och extremister på grund av deras värnande av lika värdet, vilket lustigt sammanträffande att biskopen själv var med i demonstrationen mot SD.
Vad har riksdagen alls i kyrkan att göra? I en tid där ängsliga rektorer inte har skolavslutningar i kyrkan längre är det väl rimligt att riksdagen håller sig borta därifrån också. För visst skildes staten och svenska kyrkan åt för flera år sedan? Eller så borde man i rättvisans och det multikulturella paradisets namn även besöka en Moské, Katolska kyrkan, Scientologerna, Humanisterna osv.