Ser man till Vänsterpartiets yta är det ett väldigt radikalt parti som föreslår radikala förändringar. Ett parti som verkar sparka uppåt och vill ha ett bättre samhälle utan klyftor med massa feminism, miljöpolitik och mindre fattiga i samhället. I senaste valet kan man se att det inte precis var den sortens politik som man ville föra i vänsterkartellen.
Först av all kunde man se att deras valmanifest inte alls ville gynna de fattiga, utan de som hade och har ett jobb ska få bättre skyddsnät. Inte heller ville man förbättra situationen med socialbidragen. Istället ställde man fram en politik som väljarna ansågs vara orealistisk och föga imponerande.
Feminismen sackade efter och det handlade mer om att få kvinnor i bolagsstyrelser än en allmän förändring för gemene kvinna. En orsak till att partiet förlorar väljare är egentligen för att de inte har några radikala ideer som inte delas av andra partier som har en mer realistisk politik.
Stödet för sexköpslagen delas av Socialdemokraterna, Moderaterna och andra partier. 6 timmars arbetsdag pressar man längre inte för, och förslaget stöds av Miljöpartiet och Folkpartiet. Listan kan göras väldigt lång. Den enda punkten som dom är radikala på är att dom oblygt är för statligt ägande.
Vänsterpartiet är egentligen mer beroende av att ha en polemik mot andra partier, och det visas nu i den hårda kritiken mot Miljöpartiets vilja att samarbeta i vissa frågor med Alliansen. Tidigare var det också en hätsk kritik mot Socialdemokraterna, och man kan ju inte vara rebell och radikal om man går in i bredare samarbeten. Nu tycker dom som de flesta, men säger det lite argare.
Ohly säger nu det som egentligen borde vara en självklarhet:
Vi behöver nya strategier för vänstern. Sverige ser inte ut som på 80- eller 90-talet.
Att Vänsterpartiet är mer vilset än någonsin ter sig som underligt, och att de kommunistiska ideer som man säger lämnat bakom sig lever kvar i en lightversion där man missgynnar medlemmar som inte rättar sig i ledet visar att man går mer i otakt med tiden, och det var ändå över 20 år sedan berlinmuren föll.
Snarare har vänsterpartiet blivit en trist version av sig själv som argt säger vad de andra partierna tycker, och egentligen bara tuggar om samma vanliga retorik, principfrågor och kritik utan att visa hur Sverige skulle se bättre ut om dom fick som dom ville, och egentligen är besvikna på att folk röstar “fel”.
Vänsterpartiet lider av svår megalomani, och inte ens en kriskommission skulle få dom att inse att dom bör vara mer självkritiska.
