Ju mer jag hör om de utspårade fredssamtalen, så blir jag mer övertygad om att varken Israel eller PLO egentligen vill ha fred. PLO för att dom insisterar på ännu ett byggstopp, och Israel för att dom inte respekterade det eller vill möta PLO halvvägs. Fredssamtalen är bara ett spel för gallerierna för att vissa att man vill ha fred. Medan de inte ens är intresserad av det.
Varför fortskrider inte samtalen? Alla faktorer är ju utbördes, och borde egentligen inte påverka fredssamtalen i sig. Fredssamtalen borde istället handla om hur man kan få en hållbar fred och inte om de yttre faktorerna. Det får mig att tro att det egentligen inte handlar om fred alls, utan mest är ett chicken race för att se vem som drar sig ur först.
Om det egentligen är så viktigt att ha intygelsen på att inte bygga på de ockuperade områdena. Varför kan inte israel bara ge dom det? Om freden betyder så mycket varför förhandlar man inte hellre om gränsdragningarna? Jag litar inte på att några av Israels eller Palestinas talesmän vill ha den fred som deras medborgare längtar efter.
Det är inte så enkelt. Som någon som levt länge i Israel, och dessutom alltid lagt sin röst på den israeliska högern, tror jag mitt eget tänkande inte liigger långt från Netanyahus. Kanske kan jag därför bidra med ökad förståelse för dennes ståndpunkt vad gäller byggstoppet.
Ugångspunkten är att de det judiska folkets rätt till Israel, ur ett moraliskt-historiskt perspektiv, är grundmurad. Detta gäller även de s.k. ockuperade områdena. Samtidigt är det ett faktum att majoriteten av befolkningen där är arabisk, samt att omvärlden tyvärr sedan länge accepterat de palestinska kraven helt berättigade. Dessutom vill vi inte leva i en ständig konflikt, och därför är vi beredda att kompromissa och avstå från områden som vi egentligen tycker är vårt historiska hjärteland. Det finns emellertid gränser även för denna kompromissvilja. Vi har inte accepterat att alla områden som palestinierna kräver skall ges upp. Vi har absolut inte accepterat någon delning av Jerusalem. Vi ser egentligen “judiska bosättningar” som något positivt, åtminstone i de områden där de redan finns många och som vi ämnar insistera på tillfaller Israel i en framtida överenskommelse. Vi tycker att det är orimligt att palestinierna bygger fritt medan vi inte kan. Vi har också nationella intressen i dessa områden som faktiskt, innan ett avtal träffats, inte är palestinska, och som vi egentligen ser som våra. Vi tycker definitivt inte att palestinierna skall lyckas både med att dra ut på förhandlingarna i evigheter och därmed cementera icke-freden, och hindra oss från att bygga. Att avstå från bosättningar är något som vi endast är beredda att göra om vi ser att vi kan få fred, inte annars, och därför måste fredssamtalen återupptas utan några villkor om byggstopp.