Jag förstår att att riksdagspartierna vägrar att samarbeta med Sverigedemokraterna i invandrarfrågorna. Jag har inte mycket till övers för den politiken som man vill föra i de frågorna heller. Men det är inte minst sagt småsint och orealistiskt att vilja stänga ute dom från samtliga områden, och att man betonat det visar att man inte riktigt förstått skillnaden på princip och politik.
Ett exempel på en fråga som oppositionen skulle kunna få igenom är att man vill plocka hem alla trupper från Afganistan. Ett annat kan vara att man kan få satsa mer pengar på välfärden, och det är frågor som både Sverigedemokraterna och Oppisitionen håller med varandra om. Att ignorera det faktum av principskäl visar att man inte bryr sig tillräckligt om sina huvudområden.
Det finns i det närmaste en fobi för att tycka samma sak som Sverigedemokraterna i vänstern, och det är lönt att säga att Sverigedemokraterna inte själva vill ställa sig på en höger- och vänsterskala, även om Socialdemokraterna fann det väldigt bekvämt för sig själva att placera dom till höger.
Ta en skitsak som talmannen som egentligen inte har någon formell makt. Att en sverigedemokrat skulle få sitta som vice talman är helt otänkbart trots att det inte egentligen finns mer inflytande än att man håller reda på att alla som vill tala får tala. Att man nu utesluter SD:are i facken visar snarare på att man i vänstern inte tror på de demokratiska ideal som man talat så mycket om.
I mer än vissa sakfrågor har inte Sverigedemokraterna mycket gemensamt med varken Alliansen eller De Rödgröna, och det är dom stolta över och påpekar det gärna. Inga partier behöver egentligen oroa sig för att bli associerade med Sverigedemokraterna, då dom aldrig skulle vilja vara i ett regelrätt samarbete. Dom vill vara politiska vildar, och inget annat.
Källor:
Artiklar:
DN1 DN2 DN3 GP1 GP2 GP3 GP4 GP5 GP6 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SvD7 SvD8 SVT1 SVT2
Bloggar:
Kent Persson (m) / Mikael Andersson (c) / ÄRRHÅ
Jag håller med. Positioneringar och partitaktik tycks vara viktigare än sakpolitiken. Det är inte att visa respekt för väljarna och demokratin eller att ta ansvar.
Fegheten att inte våga ta en debatt är ett annat symptom. Debatten är ett centralt inslag i en fungerande demokrati.
Att godta ett samarbete med SD i vissa frågor är detsamma som att ge dem en vågmästarställning. Detta skulle innebära att det i princip blir SD som har makten i Sverige, eftersom deras åsikter skulle avgöra varje riksdagsbeslut. Afghanistanfrågan är ett tydligt exempel, där SD kan hjälpa De rödgröna att fälla regeringens förslag.
Det är knappast varje fråga. Varje fråga skulle inte avgöras med enbart SD om man inte är beredd att gå in i ett sådant samarbete eller förhandlingar. Det finns andra partier än SD att samarbeta med.