R A D I K A L E N

Här i Manchester har det varit överfullt med labourpolitiker, och när vi tog en kopp kaffe precis vid Central Manchester som är en stor gammal centralstation som blivit ombyggd till ett ställe som nu har mässor, konserter och diverse olika evenemang kryllade gatorna av besökare med gröna badges med Labours symbol på baksidan.

Valet stod mellan de två bröderna Edward och David som har följt varandra från vaggan till Labour. Ed Milliband blir en ledare som kan göra ett parti för folket. Det teknokratiska representanterna har varit otroligt ointresserade av väljarna, och har inte brytt sig nog att bemöta dom, och förstå vad dom tycker är viktigt.

Jag tycker det är en positiv förändring att en ledare som verkligen vill bekämpa fattigdomen har kommit fram, och vågar kritisera det tidigare New Labour som inte alltid varit ett parti som verkat för ett bättre samhälle för de fattiga, och jag har levt på brittisk minimilön, och jag vet att dom ignorerar de unga som inget har. De har bara varit intresserade av de äldre.

Jag har länge känt att jag inte har mycket att hämta i Labour, och ännu mindre i de konservativa. Nu mer än någonsin med de mest hopplösa nedskärningar känner jag att Liberal Democrates har svikit sina väljare då dom lovade att inte skära ned på något. Nu skär dom istället ner på ryggraden i rättsystemet. Rättshjälp skärs ner med 2 miljarder pund. Läs mer i min makes blogg.

Den som menar att det är dags för en labourregering har flera problem att hävda det. Det var trots allt Labour som ställde till det så att det ser ut så här. Man kan åtminstonde hoppas att det blir en ledare som ger brittiska folket förtroendet åter. De vet att Labour är orsaken till hur det ser ut nu.

Ed Milliband lämnar dock många frågetecken. Han vill verka för att ta tillbaka industrin till Storbritannien, och det kan endast ses som orealistiskt om han inte vill tillverka mer saker som har högre kvalitet och kräver kunskap som elektronik, bilar och motorcyklar. Annars kan det endast ses som en bitter orealistisk dröm.

Att han är intresserad av aktivism talar för honom, och jag hoppas att han stärker facken, och höjer minimilönerna, och vågar ändra på den orättvisa lokala skatten som bidrar till fattigdomen. Council tax är en kommunalskatt som beror på värdet i huset man bor i, och kan endast undkommas om man inga pengar har eller tjänar minimilön. En uträknings visar att en människa på minimilön förväntas leva på 3 pund (ca 35 spänn) om dagen, när räkningarna är betalda.

Ni vänsterparvlar som tror att Labour ville förbättra situationen för de fattigaste har fel. Den orättvisa lokalskatten som ligger billigast på upp till 1000 kronor i månaden försvaras av Labour som menar att en kommunal skatt som den som finns i Sverige är omöjlig, och stöds bara av Liberal Democrates och Scottish Nationalist Party i Skottland där det var tal om ändring.

Ed Milliband har därmed mycket att bevisa. En röst på Labour är allt annat än säker. Deras 13 år vid makten har inte bevisat att dom har de fattigastes intressen som något dom prioriterar. Svenska socialister brukar proklamera att vänstern alltid är bäst. Men Labour och Tories ses som samma skit i Storbritannien.

Källor:

Artiklar:
DN1 DN2 GP SvD1 SvD2 SvD3 SVT
Guardian 1 2 3

Bloggar:

WhiteBunnyWabbit 1 2
Rasmus Lenefors