Idag kan man konstatera att valets vinnare blev Sverigedmokraterna, och inte så många andra. Om man tror att det kommer bli lätt att locka över Miljöpartiet kan man ha fel. Men samtidigt undrar jag om inte rivaliteten mellan Centerpartiet och Miljöpartiet kommer lämna C utanför regeringen.
Det är i bland annat valet 1998 och 2002 som Miljöpartiet har närmat sig högerpartierna och varje gång har Centerpartiet varit de som sagt tvärt nej, och att dom inte skulle kunna vara intresserade av ett sådant samarbete. Men tiderna förändras och man kan fråga sig hur en regering kommer se ut de här mandatperioden.
De blocköverskridande regeringarna existerar redan i Europa. Lib dem med Tories här i Storbritannien, och Finland har ett inkonsekvent samarbete som inte alltid håller sig inom de ideologiska ramarna. Man kan konstatera att Socialdemokraterna alltid hållt sig borta från ett samarbete med Vänsterpartiet, och det hände ändå.
För att en minoritetsregering ska kunna lyckas, så måste det finnas mindre fientlighet än den som Socialdemokraterna uttryckte. Dom planerar att fälla en sådan regering betyder att det bara finns en möjlighet att bjuda in mp i samarbetet. Det beror ju mer på vad man säger i partiet.
Jag tror inte ett nyval kommer lösa den låsning som skett, och alla som ville att blockpolitiken skulle lösas upp kan sitta nöjda. Det kan nog vara bra för Sverige att tänka om, och kunna börja på nytt. Kanske är detta det bästa som kunde hände, eller kanske kommer det leda till något ännu bättre.
Jag tror att Miljöpartiet skulle kunna vinna på ett samarbete. Dom har ju inte riktigt tyckt om sin stämpel som vänsterparti. Men nu vill Eriksson och Wetterstrand inte alls vara med, och dom tycker att dom inte skulle kunna se sina väljare i ögonen efter denna valkampanj, och det var en dålig valkampanj eftersom man koncenterade sig på kritik istället för den egna politiken.
Håller man sig fast vid att man inte kan samarbeta för att man inte kan se en möjlighet till enighet, så är det en sak. Men nu är det ju snarare deras stolthet som är problemet. Dom skulle inte känna sig så bortgjorda om dom hade drivit en kampanj som var bättre.
Kanske är det snarare ett sätt att visa att det kommer krävas lite mer än en utsträckt hand, och det tror jag de flesta skulle räkna med. Nu börjar riktigt hårda förhandlingar mellan partierna, och det är svårt att se hur det hela kommer sluta.
Blir det en minoritetsregering betyder inte det att det inte skulle kunna finnas utrymme för fungerande samarbeten utan SD:s inblandning.
Källor:
DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 DN7 DN8 DN9 GP1 GP2 GP3 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SvD7 SVT1 SVT2 SVT3 SVT4 SVT5
Sanningens minut är slagen och väckarklockan har ringt,vi får se hur många det är som vaknar men min uppfattning består dvs……Min favoritsosse är Mona Sahlin. Ena dagen besöker Mona en moské, där hon möter män som insett att jämställdhet mellan könen är överskattat och att homosexualitet i bästa fall är en sjukdom. Mona verkar trivas i detta sällskap där hon ler mot oss i sin fina slöja. (Jag kan inte begripa varför illasinnade islamofober kallar henne för Måna Muslim.)
Den stora styrkan hos Mona är hennes breda människosyn, för nästa dag är hon och prajdar på Pridefestivalen. En och annan prajdare kanske inte uppskattar Monas pendlande mellan två väldigt olika synsätt på homosexualitet, men lite smisk på stjärten får väl en experimenterande bög tåla. Hennes nyfikenhet på människan har förresten gett upphov till en slogan, ”Allah ska med”.
Med ett oklanderligt förflutet kan vi räkna med att Mona blir en utmärkt statsminister. OK, jag kommer också ihåg den där Tobleroneaffären, men det var bara en storm i ett vattenglas. Mona stack ju ut hakan när hon sa att det var häftigt att betala skatt, något som hon och hennes familj i hög grad levt upp till eftersom ekonomin skötts på ett exemplariskt sätt. Precis som när det gäller andra självklara saker, som att inte köra bil om den är belagd med körförbud.
Jag hittade visserligen en sajt med namnet ”Mona ljuger”, men det var den värsta rappakalja jag någonsin läst och lämnade sajten redan efter fem tim…, jag menar fem minuter.
KAMPEN GÅR VIDARE!
Detta är inte undergången Tobias!
Istället för att hänga läpp över det, eller att rikta ilskan mot Sverigedemokraterna, är det dags att ställa frågan: hur fan kunde detta hända! Svaret är att det hände därför att de flesta politiker, media och antirasister inte visste hur de skulle hantera Sverigedemokraterna. De tog inte debatten MOT partiets idéer! Ska ilska riktas någonstans är det mot dessa SOM HAR SABOTERAT KAMPEN MOT SVERIGEDEMOKRATERNA!
http://ligator.wordpress.com/2010/09/19/jaccuse/
Monas Sahlins framträdande på valvakan är talande för varför S förlorat så mycket – bredvid ordförande i kvinnoförbundet Pekgul talade Sahlin om att hon precis kommit från Bergsjön och nu skulle kämpa mot “rasismen” (dvs SD).
Om man är en svensk man och arbetare, varför ska man rösta på ett parti som kallar sig feministiskt, där de två ledande personerna är kvinnor och fokus ligger på (arbetslösa) invandrare? Jag vill ha mitt gamla parti tillbaka.