Det är tragiskt att läsa det senaste socialdemokratiska svamlet på DN, och man undrar ju verkligen vad dom egentligen menar. Jag får känslan av att Mona är så desperat att hon är villig att säga vad som helst nu.
I en debattartikel i DN blir det hela bara oerhört tragiskt och insiktslöst, och Mona är en mästarinna i att ljuga med statistik. Så tror man henne på orden så har man inte mycket källkritik.
Vår sanering av de svenska statsfinanserna ledde till att statsskuldens andel av BNP sjönk från 77 till 44 procent mellan 1994 och 2006.
Inledningsvis vill jag påpeka att enligt en artikel på SvD så ligger statsskulden under 40 % nu.
Saneringen har betecknats till och med av Göran Persson som nödvändig efter Socialdemokraternas egna misskötsel av finanserna på 1980-talet. Inte heller nämns det att till stor del berott på inflation som lett till att statsskulden endas var 44 % av BNP idag. Trots att summan ligger på samma nivå så ser det ju värre ut i och med att finans krisen lett till lägre BNP.
Den gångna mandatperioden har inneburit att ett överskott i de svenska offentliga finanserna på 70 miljarder kronor har förbytts i ett lika stort underskott – utan att aktiva insatser för att förhindra massarbetslöshet har satts in.
Det här är det som förbryllar mig mest. Överskotten rapporteras att dom ökar, och att överskotten ska ligga på 30 miljarder, vilket är högre än ESV hade räknat med. Förra året var det till och med över 100 miljarder. Sen hittade jag en artikel från 2003 där det rapporterade ett underskott på 40 miljarder. Detta under en “ansvarfull” socialdemokratisk regering.
Dessutom kan man inte skapa praktikplatser för att rädda jobb. Det är ett system som bara utnyttjas avarbetsgivare. Vad hjälper det att få folk till universitetet och utbilda sig till jobb som inte finns? Sossarna vill ju bara gömma arbetslösheten. Inte bekämpa den.
En passiv jobbpolitik har lett till att var tredje arbetslös nu är långtidsarbetslös. Ändå väljer de borgerliga partierna att gå till val på ofinansierade skattesänkningar och ökade klyftor.
De där skattesänkningarna ter sig inte så ofinansierade. Socialdemokraterna ger exempel som Storbritannien som behöver en uppbyggnad, och vars ekonomiska kris beror på en aktiv politik då dom tillfället sänkte momsen (VAT) för att öka “public spending”.
Greklands problem tillsammans med Rumänien beror på en för snabb löneökning. Vilket dom fick känna på när nu tvingas sänka löner.
Spanien har alltid haft problem med arbetslöshet, och det förbättrades inte av den ekonomiska krisen, och där kan vi tala om massarbetlöshet. 19,3 % rapporteras vara arbetslösa där nu.
Visst arbetslösheten i Sverige var låg i jämförelse med dessa siffrorna. Men jämförelse med då och nu så är inte Sveriges situation bättre än den aktiva politiken i Storbritannien som fortfarande innebär en lika hög arbetslöshet som i Sverige.
Det mest förunderliga i hela artikeln är att man vill övertyga genom att ignorera att det, vid sossarnas sista år vid makten var en stark högkonjunktur. Man måste vara rejält korkad om man tror att Sahlin hade skött krisen bättre. Det är ju uppenbart inte så.
Enligt Almega så ser det ljust ut. 25 000 nya jobb i år, och IMF (International Monetary Fund) säger att utsikten för tillväxt är osäker och att regeringen gjort ett fantastiskt jobb i krisen:
Doyle kan inte komma på någonting som kunde ha gjorts bättre.
– Jag tror faktiskt att svaret är nej, trots att det har varit en enorm ekonomisk chock. Regeringen har tillåtit överskottet i budgeten vända till ett underskott, för att hålla efterfrågan uppe, och Riksbanken har hållit nere räntorna, säger Doyle på en pressträff.
