Det blir mer och mer ett pinsamt tydligt faktum att Socialdemokraterna har en kris, och att de opinionssiffror som skulle leda dom till en promenadseger inte alls var så givna som dom trodde. I det Rödgröna lägret finns en uppgivelse, och man tror inte längre på en seger.
Man kan inte veta hur djup denna kris är. Men det är tydligt att det är ett parti med brist på en god ledare som inte inger det förtroende som behövs som vi ser. Men också andra nyckelpersoner som Östros ställer till det. Men det är svårt att sätta fingret på vad som hänt.
Men att Peter Eriksson erkänner att 4 miljarder saknas för 2012 gör att Östros står med brallorna vid fotknölarna och stirrar förvånat. Att han efter Borg menat att pengar saknat hade KU-anmält honom ökar inte förtroende, och inget verkar gå vägen.
Många menar att problemen beror på att man i Socialdemokraterna har accepterat stora delar av Alliansens politik. Men jag tror det beror på att man kritiserat den så hårt, och sedan accepterat den som är problemet. Det gör det svårt att tro på att Socialdemokraterna skulle kunna bära upp en regering i det läget.
Det finns inga segrar i att klaga på sina motståndare när man inte vet vad man tycker, och inte heller när man egentligen tycker likadant. Att begå sådana misstag borde ses som orimligt, men förlusten blev så hård för Socialdemokraterna att dom inte tänkte på vad dom gjorde.
Alla hänvisningar till om hur impopulär Alliansens politik var biter dom i röven. LO-medlemmarna föredrar Reinfeldt. Dom kan riskerar sitt sämsta val på nästan 100 år, och det finns inga opinionsundersökningar som visar något som sossarna vill se.
Nu när det rödgröna samarbetet är så problematiskt att Socialdemokraterna har blivit ett 28 procentsparti, så går det bara att fråga om det är ledaren som behöver bytas ut, eller partiet som ytterligare behöver förnyas, och kanske är det både och.
Ledningen för Alliansen visar på en seger, och en Socialdemokrat trodde att det berodde på att folk har fått det för bra, och det är väl där problemet egentligen ligger. Retoriken passar inte längre tiden.
Källor:
Artiklar:
DN1 DN2 GP1 GP2 GP3 GP4 GP5 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SVT1 SVT2 SVT3 SVT4 SVT5 SVT6
Bloggar:
anybody’s place / Jonas Falk (m) / Kent Persson (m) / Zac’s åsikter på ett fat
Det är bara för bedrövligt att sossarna måste ta till kändisar att valtala, för att Sahlin är så oduglig själv. Sen har dem också mage att stjäla mina fackföreningspengar. Nu är det verkligen dags att gå ur facket och enbart vara med i A – kassan, eller det bästa; Gör A – kassan obligatorisk, utan S- märkta förtecken!
Renee: Jag tycker det är lite töntigt att alla vill ha kändisar till sina tal och sjunga. Jag kan förstå varför du är irriterad att LO betalar för kampanjer för Sossarna. Men snarare tycker jag facket borde frigöras från dom än en försvagning av facken…
Hej! Bra skrivet utav dig! Förnyelsen kom liksom helt av sig så fort S växte efter regeringsskiftet 2006. Allt som har gällt är ett evigt gnällande.
Allt som producerats efter 4 års tankearbete är några återställare och en sänkt maxtaxa. Att Ohly resonerar som han gör skrämmer också bort en hel del. Fler än vad du eller jag nog kan tro.
Det viktigaste nu är väl att ett av blocken får över 50% för att undslippa ev. påverkan från SD. Och då Alliansen leder så är det av yttersta vikt att dem borgerliga väljarna röstar och att dem får över 50%.
Om det går till överallt som i de sammanhang jag befunnit mig i så är det välförtjänt. Det finns i socialdemokratin en utpräglad kollektivism och företrädarna representerar olika grupper. Man ska helst inte tänka själv utan agera röstboskap åt kollektivet, fast detta kollektiv styrs egentligen av ledningen. Idéer och kreativitet samt bildning ses som något hotfullt, liksom íntegritet och att man vågar säga ifrån om man tycker något är galet. Allt sådant leder till att man inte kommer på fråga när uppdrag tillsätts, vilket leder till självcensur och i förlängningen till brist på visioner och konkreta spännande förslag. Dessutom leder det till att de som verkligen skulle behövas som kloka rådgivare som vågar säga sanningen högre upp i hierarkin sorteras bort på ett tidigt stadium och kvar blir lagom ointelligenta ja-sägare. Dessutom har ungdomsförbundet under många år varit upptaget av inre strider vilket också hämmar idéer och skrämmer bort alla som inte är maktgalna utan bara idealistiska och vill göra världen bättre.