R A D I K A L E N

Vaknar upp till en trevlig nyhet med en SIFO-mätning som man kunde önska var ett valresultat. Skulle Moderaterna bli det största partiet skulle detta verkligen bli ett historiskt val. Men man kan inte utgå från att en undersökning betyder solklar vinst. Det gjorde de Rödgröna, och se hur det gick.

Vill vi egentligen ha en Rödgrön regering? Den Rödgröna smeten baserar sig på ett “antingen eller”-resonemang som jag uppfattar som närmast skadlig för Sverige. Man sätter alltid två överdrivna motsatser mot varandra istället för att lösa problemen som finns, och förs denna politik, så kan det gå illa.

Antingen låg skatt eller Bra välfärd: En lägre skatt behöver inte betyda sämre välfärd. Vi har sett att när Socialdemokraterna höjt skatterna har välfärden snarare blivit sämre de senaste 20 åren. Snarare har finanssaneringarna på 90-talet som ledde till sämre välfärden berott på slöseri på 80-talet. Det menade Göran Persson. Man lovar dessutom inga mer skattesänkningar nu.

Bil eller Kollektivtrafik: Detta är en absurd sak att ställa mot varandra. Man måste satsa pengar på båda, och Förbifart Stockholm och andra byggprojekt innebär att Alliansen lovat mer pengar, och det på kollektivtrafik också. Alla människor har inte tillgång till bra kollektivtrafik, och behöver sin bil. Båda behövs.

Statsskuld eller Arbetslöshet: I finanskrisens värsta år, sa Borg att man inte bör öka statsskulden. Men sossarna ville slänga alla pengar på alla möjliga stimulanspaket. Sanningen är att många länder som gjort så har lika hög arbetslöshet som Sverige, men skyhög statsskuld. Alla dessa skattehöjningar skulle snarare ha gått till att betala räntor på statsskulden.

Orättvisa och Rättvisa: Detta är mer slagord än det är en praktiskt utförligt ideal. Vi bör så klart sträva mot ett rättvisare samhälle. Men rättviseidealet skiljer sig, beroende på vem man frågor. Alliansen tycker löneklyftor som att människor med utbildning ska tjäna mer är rättvisare, och främst V och S menar att löneklyftor är av ondo. Alla ska tjäna lika mycket, oavsett om dom har studieskulder.

Jag vill påpeka att denna blogg är partioberoende, och även om jag hejar på Alliansen mer än De Rödgröna betyder inte att jag inte kommer granska båda sidor kritiskt. Detta inlägg inriktar sig mera till sekundär politik, och inte den primära politiken som de Rödgröna generellt för.

Som inspiration till detta inlägg, tackar jag Röda Malmö som verkar verkar helt aningslös om svensk politik, och konstigt nog måste jag säga att det är underligt att en människa med intresse för politik har så lite kunskap om vad som händer runt omkring honom. Hela hans inlägg som han skrivit idag har inte mycket förankring i verkligheten.

I de grumliga socialistiska vattnen används allt som ett slagträ, och enda skillnaden på Röda Malmö (Socialistiska partiet) och de Rödgröna är att Socialistiska partiet befinner sig mera höger, och har tagit Vänsterpartiets plats i gnället om vem som egentligen har det bästa socialistiska partiet.

Levnadsstandarden har aldrig varit bättre. Människor har mer pengar att röra sig med. Denna dystopiska inställning beror på att socialismen egentligen inte behövs lika mycket i ett samhälle där människor mår bra. Socialismens bröd och vatten är klasskampen och orättvisan.

Nu kan man räkna sig bli kallad idiot, korkad och egoistisk om man inte röstar rätt bland många i den vänstern. Dessa människor som säger sig försvara demokratin är de största hotet mot den.  Man kan inte vara för demokrati när man tycker alla röstar på sitt parti, och arg när dom inte gör det.

Precis som med allt annat i livet kan inte alla bli nöjda, och det är ju så det funkar i en demokrati. Alla hejar på sitt “lag”, och man hoppas att det vinner, och om det finns tillräckligt många som gör det blir det så. Jag kommer ihåg bloggposter som sa att vinsten 2006 var ett hot mot demokratin. Nu går de inte ens att hitta.

Den attityden är inte ovanlig i vänstern, och den måste bekämpas. Precis som “antingen eller”-politiken.

Källor:
DN1 DN2 DN3 GP SvD1 SvD2 SVT