R A D I K A L E N

I Svenska Dagbladet skriver Maria Ferm och Jakop Dalunde i Grön ungdom att Birgitta Ohlsson i Folkpartiet kanske har hamnat i fel parti och skulle passa bättre in i Miljöpartiet. Birgitta Ohlsson svarar med att hon inte tycker att Miljöpartiet är tillräckligt öppet för EU-samarbetet, och dom svarar att dom inte fortfarande är det, även om dom ställt sig som EU-kritiska som parti.

Efter att Ohlsson har avvisat inbjudan blir dom istället direkt fientliga, och undrar hur hon kan vara med i ett parti som pekar ut invandrarna som problemgrupp. Jag undrar hur man kan erkänna att det finns ett problem med segregationen och skrika rasist varje gång någon ens talar om lösningar på segrationsproblemen. Bör vi anta att den inställning är vänsterpopulistisk.

Jag kan erkänna att de senaste utspelen, som skribenterna kallar högerpopulistiska är olyckliga, då Sabuni föreslog kortare föräldraledighet och lägre lön för flyktingar. Men dom är gjorda av Nyamko Sabuni och inte partiet som helhet. Klart är att det inte alltid finns en enad front. Ibland försöker enskilda politiker enbart bilda en opinion.

Varför är det så svårt att diskutera dessa segregationsproblem som existerar i Sverige? Jag tror verkligen inte att det är en slump att Sverigedemokraterna växt så mycket som dom gjort, och att dom har en andel invandrare som stödjer partiet. Finns det någon som har något förslag för att lösa upp förortsgettona?

Jag bodde i Alby, Botkyrka i 23 år och ville bara därifrån själv. Men bostadmarknaden var stel och orättvis. Jag gillar mer den fria bostadsmarknaden i Storbritannien.

Källor:
SvD1 SvD2 SvD3