Det är minst sagt tragikomiskt att se Bodström backa från att ta ett drogtest, och sedan läsa att det blev för personligt. Man skulle nog kunna säga att det var en kränkning av hans privata sfär. Han kände att det var alldeles för mycket att gå in på toaletten med en annan människa och kissa.
I Centerpartiet florerade rykten att han tog droger, och då bestämde sig partiledningen att han borde ta ett frivilligt drogtest, och han kände sig tvingad att ta det för att han visste att det skulle innebära att hans partikamrater annars skulle utgå från att han knarkade om han inte gjorde det.
Man kan ju verkligen fråga sig om drogtesterna av eleverna som Socialdemokraterna kan ses som något annat än en kränkning av integriteten. För förstår man hur människor tänker så är det nog snarare ett skadligt samhälle som utvecklas där allt försvaras med att den enda som har problem med det är den som har något att dölja.
Datainspektionen menar att det är en kränkning av privatlivet redan när man sätter upp en kamera eftersom det begränsar den privata sfären, och när man blir medveten om att kamerorna finns där modifieras ens beteende oavsett om det är något olagligt eller inte som man gör.
Offentliga rummet ska inte vara övervakat som ett fängelse. Hur kan det ses som något annat än en kränkning?
Halloj Tobias,
såg denna blogg idag som en länk från dn:s sida. Mycket bra. Jag ska fortsätta läsa det du skriver.
Varför blir det inga ramaskri i Sverige mot just de här nyheterna vi hört den senaste tiden tror du? Alltså mot Bodströms beteende och Assange:s påstådda sexmissbruk.
Jag är också en resande svensk och har på senare år kommit till insikt om hur insnöade vi egentligen är i Sverige om mycket. Jag bor för tillfället i Tokyo och tycker mig känna igen mycket i hur svenskar argumenterar hos japanerna här. Närmare sagt, allt som finns och händer i systemet har en mening. Man hittar på argument, inte för att de nödvändigtvis är rätt, men snarare för att nåt som skulle gå emot kommer att betyda förändring. Är det förändring av systemet vi är så rädda för, eller är det möjligtvis att stå ut?
Ja, sorry sorry. Nu blev det detta lite långt och bitvis filosofiskt, men ibland känner jag mig mer upprörd av att ingen reagerar starkare mot diverse crap, än knäppheterna själva.
Fortsätt blogga, så fortsätter jag läsa.
Thumbs up
Collibri
Collibri: Definitivt. Det öppnar verkligen ens ögon när man flyttar utomlands. Jag argumentar helt annorlunda efter att ha bott utomlands. Jag tror att vanorna sitter i, och att man inte inser att förändring kan vara bra. Man tror inte att man kan lära sig av andra kulturer och deras lösningar. Britter är lika insnöade som svenskar. Kul att du fattar att det jag ämnar göra med bloggen är få folk att tänka…
Tack för att du skrev att du gillar bloggen. Lika kul varje gång.