Jag trodde inte att jag skulle skriva det i den här bloggen. Det verkar mer och mer som om Mona Sahlin inte har lång tid kvar i partiet, och att det nog kan bli ett svårt läge om de Rödgröna vinner valet. En undersökning utförd av Sifo visar att endast 18 procent har förtroende för Mona Sahlin.
Förlorar de valet nu, så kommer Mona Sahlin offras på socialdemokratins altare. Hon kommer bli beskylld för att ha förlorat ett val av de sina egna. Jag har själv ett lågt förtroende för Mona Sahlin. Men det spelar ingen roll vad jag tycker i det här fallet. Det är värsta är när de som valt en överger en.
Den enade fronten som vi ser är en synvilla, och jag kan inte låta bli att tycka synd om Sahlin. Jag hoppas att man istället insåg att problemet ligger hos Socialdemokraterna som valde sin ledare, och inte hos den ledaren som dom valt. När man skrev debattartiklar om att Alliansen “mobbade” Mona Sahlin, så var det som en kniv i ryggen och ett totalt underminerande av henne.
Mona har gjort en massa bra för HBT. Det ska hon ha respekt för. Men hon lyckades inte övertyga sina egna om att hon är den bästa ledaren. Det beror inte på att hon är kvinna. Det finns många kvinnor som är och varit fantastiska ledare. Men hon är ett bevis för att kvotering inte fungerar.
Mona Sahlins situation får nu de flesta istället tycka synd om henne, istället för de vanliga sågningarna. Tokmoderaten skriver:
Jag lider med ett motståndarparti eftersom jag känner igen allt från år 2002 då vi moderater satt i samma sits. Vi rasade i opinionen, ingen trodde på moderaterna eller vår föga karismatiske ledare Bosse Lundgren. I dag är partiet ett annat, den ifrågasatta ledaren en annan – men det måste kännas precis lika jobbigt för “dom” som det gjorde för oss för exakt åtta år sedan.
Det är synd om Mona Sahlin.
