Jag litar inte alls på den där Odell som på fulaste vis har viljat knuffa av Hägglund från partiledarstolen. Det har varit en dramatisk tid i KD, då det troligen finns de som tycker att Hägglund ska bytas ut, och det kan man ju tycka med de vikande opinionssiffrorna och de dåliga valresultaten.
Men Odell som partiets räddare tror jag inte på. En man som verkar ha mer gemensamt med en romersk maktgalen kejsare än Jesus. Ska man byta ut Hägglund, så kan man nog välja någon bättre. Odell har snarare skadat partiet mer än han gjort något bra för det eftersom han totalt saknat den takt och känsla Sjöstedt hade då han utmanade Ohly.
Odell stöds dessutom av partiets officiella homofob, Annelie Enochsson. Det kan bara vara ett dåligt tecken.
Källor:
Dagen började med jubelkörer över den nya ledaren för Socialdemokraterna. Så är det varje gång Sossarna väljer ledare. Moderaterna uppges darra på rösten. Socialdemokratin är stärkt. De smickrande superlativen regnar alltid över partiledaren till den grå vardagen faller på, då blir det mer realistiskt och tråkigare att vara Socialdemokrat.
Jag menar inte att Löfven inte kan vara kompetent och precis vad Socialdemokraterna behöver. Det vet vi ju inte än. Men efter två misslyckade ledare tycker man att Sossarna skulle vara lite försiktigare. Inte minst med tanke på att hur han valdes kan uppfattas som ytterst odemokratiskt och han kan fällas på omständigheterna.
Veronica Palm menar att Stefan Löfven är ren som snö. Det har de själva kommit fram till efter samtal med honom, men sanningen är att det finns inga sådana människor som inte gjort några misstag. För den nya partiledaren kan det snarare vara ställningstaganden istället för skandaler som dyker upp. Men detta beror ju helt enkelt på hur han agerar när meningsskiljaktigheter diskuteras.
Det är ingen tvekan att Löfven sköter sig bra än så länge, men hur blir det då smekmånaden är över? Det vet vi ju inte alls än så länge. Så här lät det när Sahlin och Juholt blev valda, och man kan knappast tro att Socialdemokraterna alltid väljer rätt. Det finns det ju till och med bevis på att de inte alltid gör.
Källor
Artiklar:
AB 1 2 3 4 5 6 7 8 9 DN 1 2 3 4 5 6 7 8 EXP 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 GP 1 2 3 SvD 1 2 3 4 5 6 7 8 SVT 1 2 3 4 5
Valet har fallit på Löfven som den nya partiledaren för Socialdemokraterna och som val tordes detta vara lika spännande som oroendeväckande inom det slumrande partiet som vill tillbaka till förr. Men Stefan Löfven är ett lika problematiskt val som det är ett val som kan ta Socialdemokraterna ur sin kris.
Löfven har varit ledare för IF Metall, vilket aktualiserar den kontroversiella frågan om LO egentligen ska var knutit så tätt till Socialdemokraterna, men samtidigt har han arbetat som svetsare i flera år och kan knyta tillbaka till Socialdemokraternas arv som arbetarparti. En fråga där de ironiskt nog förlorat sin trovärdighet.
Att vara arbetare har varit ovanligt i Socialdemokraternas toppar, men nu har ju inte varit en vanlig arbetare. En svetsare precis som alla många andra som röstar höger har en väldigt hög lön och värderas högre än en vanlig fabriksarbetare som också finns bland fackförbundets medlemmar. High skill workers som de kallas i Storbritannien är ju en del av arbetarnas aristokrati.
Det man kan ta tillbaka många väljare på genom att välja en sådan person som Löfven är i områden som arbetslivskvalitet och andra välfärdsfrågor som relaterar till arbetet. Visst finns det en viss kunskap med vad som skapar arbeten, men en ledare av ett fack arbetar inte med att skapa jobb. Detta är säkert en bortglömd fråga som kan värderas högt.
Att han inte sitter i Riksdagen eller har erfarenhet utav politiken talar till hans nackdel likaväl som det är bra eftersom Socialdemokraterna internt och externt ofta har blivit kritiserade för att deras partiledare aldrig har arbetat utan har gått från ungdom till politiska uppdrag direkt.
Kritiker till vänster menar att han är ett felaktigt val eftersom han är för tätt bunden till kapitalägare och att de inte gillade den linjen som han förde mot SAAB. Men det är inte Vänsterväljarna som Socialdemokraterna behöver vinna tillbaka, det är mittenväljarna, och de uppskattar inte den revolutionära retoriken.
Men enligt Tokmoderaten var inte hans problem att han hade samröre med människor med pengar, det var snarare att han var en öppen förespråkare för Antonov att ta över SAAB. En person sedermera är efterlyst och som det ryktas att han ett brottsligt förflutet i ryska maffian.
Man kan inte endast läsa ett CV och tro att personen kommer passa direkt. Det finns orsaker till varför man intervjuar en person för ett jobb. Personen kanske inte passar in i organisationen eftersom de har alldeles för radikala åsikter eller ovilligt vill spela efter sin arbetsplats regler. Att ge en chans på endast meriter är därför en riskabel handling av en arbetsgivare.
De som vill gå till vänster har inte insett orsaken till krisen, då de arbetat emot att sitta i samma båt som Vänsterpartiet och deras uppgörelse med dem att sitta i regeringsställning gick emot allt som Sossarna kan sägas stå för. Socialdemokraterna har alltid haft uppgörelser med partier som Miljöpartiet, Folkpartiet och Centerpartien, men sällan med V.
Vilsenheten kommer snarare av att Alliansen har förändring spelreglerna och därmed deras möjligheter att genomföra sin politik. Att man kontrasterar sig mot Moderaterna ökar istället maktlösheten eftersom man inte kan samarbeta med Folkpartiet eller Centerpartiet utan att få dem på köpet.
Socialdemokraterna behöver alltså helt enkelt en högersväng för att inte fortsätta marginaliseras som parti. Annars kan de bara samarbeta med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, och därmed tvingas de spendera sin tid att försöka vinna tillbaka sina väljare från varandra, och det vinner man inga val på.
Om Löfven innebär en högersväng med arbetarperspektiv, så har man ju i alla fall lyckats hitta en kompromiss som kan funka. Det kan påminnas att Olof Palme och Göran Persson har setts som för höger. Men genom Socialdemokraternas historia, så är det ju högersvängarna som är orsaken till att man vunnit val och genomfört viktiga reformer som de associeras med idag.
Det underliga är att man alltid låter halleluja-stämningen helt ta över varje gång en ny partiledare väljs, man vet ju aldrig hur det går förrän efter. Samma sak med Juholt, och det gick ju som det gick. Kritiken blossar redan upp och man kan verkligen undra om detta var rätt val, eller om det är bäddat för en katastrof.
Dessutom, om han gör bort sig, så kan han bli den fjärde partiledaren av tvingas avgå inom 6 å eftersom han inte ens röstades fram av en kongress, så han har inte ens det att luta sig tillbaks på.
Källor:
Artiklar:
AB 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 DN 1 2 3 4 5 6 7 8 9 EXP 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 GP 1 2 3 4 5 6 7 8 SvD 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 SVT 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 SydSv 1 2 3
Bloggar:
Jinge / Kent Persson / Kommunisternas / Mikael Andersson / Röda Malmö / Tokmoderaten / Tommys Tankar
Med en krisande Socialdemokrati och krympande småpartier i Alliansen har inte Moderaterna precis arbetat hårt för att öka sin popularitet. Istället verkar det som om ju mindre de gör, desto mer växer de. Att de inte har rättat till sina misstag under sin första mandatperiod i regeringställning visar att de tappat fokus.
Alliansen är i ett problematist skede och fast än jag kan se nödvändigheten i deras reformer, så behöver de ändå ta tag i de problemen som har fått dem att uppstå. Första steget vore att rätta till problemen med sjukförsäkringen som varit lyckad, med har fått många att ramla mellan stolarna. För att detta ska hända, så måste de finna en blocköverskridande lösning.
Ett annat problem är att A-kassan kostar så mycket att många har lämnat A-kassan, och det ligger inte i statens intresse att färre bidrar till ett sådant system som ger folk mer pengar och köpkraft, medan det kostar staten mindre. Ur ekonomisk synpunkt är det lika viktigt som att bekämpa fattigdomen.
Sedan saknas det konkreta ideer, och man kan ju undra var ambitionerna som fanns innan har försvunnit. Det största problemet var förra mandatperioden att man genomförde förändringar alldeles för snabbt och utan att vara tillräcklig kritisk eller lyssna på de råden som oppossitionen gav.
Läser man de Moderata bloggarna saknas ideerna och man pratar om principer och utopier på samma sätt som Juholt blev kritiserad för att han gjorde inte minst i denna blogg. Det talas om frihetliga initiativ, och visst har en friare alkoholpolitik varit välkommen, men de stora frågorna verkar inte finnas på programmet.
Hittills har det största beslutet som tagits varit en uppgörelse om friare invandring med Miljöpartiet, men det påverkar ju inte gemene man. Kanske är detta på grund av en krisande Socialdemokrati, men det ursäktar inte ett slappt och menlöst statsbärande parti. Nej, man ska inte vinna stöd genom att vara inaktiv och överskugga sina samarbetspartier.
Källor:
DN 1 2 3 4 5 6 GP 1 2 3 4 SvD 1 2 3 4 5 SVT 1 2 3 4 5 6 7 8
Lagar mot de som uppehåller sig i Sverige är inte skapade av Sverigedemokraterna. I DN skriver man att SD vill infiltrera en asylgrupp för att sedan ange de som skyddar papperslösa, och det kan väl uppfattas som omoraliskt, men det är många partier i Riksdagen som är orsaken till de lagarna. Både direkt och indirekt. Inte minst Socialdemokraterna.
Rasistiskt, verkar man mena på DN:s redaktion. Men dessa lagar har inte uppstått ur tomma intet och har funnits många år. SD må öppet vilja tvinga fram utvisningar, men detta är ju knappast något som de kan utföra själva. Staten och lagarna som är stiftade är det som gör det möjligt, och de fanns långt innan Sverigedemokraterna blev invalda i Riksdagen.
