I utfrågningen av Reinfeldt på SVT frågade en läkare som utförsäkrats, om det var rätt att han inte fick bidrag, när han ville tillbaka till jobbet. Han ville endast arbeta som läkare 75 % av tiden, och 25 % av det ville han ha i sjukbidrag. Det visade sig att det var endast en kupp av Socialdemokraterna, och att denna man som till och med var överläkare kampanjade för Socialdemokraterna.
Hur jävla korkad får egentligen Socialdemokratisk politik vara? En läkare tjänade i genomsnitt 55.000 kronor i månaden, och jag kan tänka mig att en överläkare tjänar mer, om han alltså går tillbaka till jobbet och endast jobbar 75 % deltid, så skulle han tjäna cirka 41000 kronor som genomsnittlig läkare.
Jag kan medge att det finns problem med reformen av sjukförsäkringarna. Men hur kan det här göra annat än att förstärka negativiteten mot bidragspolitiken som dom för. Socialdemokraterna har ju visat i sitt Rödgröna manifest att det bara är snack när dom vill hjälpa de svaga grupperna.
Det är de rika och arbetande som dom vill ge skyddsnäten. Det som dom anklagade Alliansen för står dom själv för när de menade att dom endast gynnade de rika (en annan lögn). Men det är snarare en bidragspolitik för de rika, och det är väl det som dom menar med fördelningspolitik.
Källor:
Artiklar:
GP1 GP2 GP3 SvD SVT1 SVT2
Bloggar:
Mikael Andersson / Ring Broman för protokoll / Thomas Böhlmark / Valaffisch
En väldigt kunskapsspäckad skola har uppstått, och i den skolan lär eleverna tydligen sig ingenting. Man kan verkligen fråga sig vad som händer och om man verkligen lär sig något av värde i skolan. Jag känner en del människor som har gått i skolan ända upp till gymnasiet, och kan ingenting.
Man vill inte ta itu med problemen om dom som inte klarar att bli gymnasiebehöriga, och ändå så pratar politikerna om mer kunskaper ska pressas in, så man kan tävla med de andra skolorna i världen. Det spelar ingen roll om vi lär ut en massa, om det inte finns någon skola som klarar av att ge eleverna det stöd dom behöver.
Man kan verkligen undra hur partierna i riksdagen förutom Folkpartiet inte kan se att ett återförstatligande av skolan är att föredra, så skolorna får resurserna att klara kunskapskraven. Att över 11 % inte klarar av grundskolan ska vara en varningsklockan, och ingen vill ta reda på hur det ska rättas till.
Det som ingen verkar förstå är att skolan borde ha en mer individuell utformning. Att eleverna inte är maskiner som kan klara av allt bara det är tyst i klassrummet, eller om det finns ett starkt elevstyre. Socialdemokraterna har anklagats för att ha misslyckats med skolan. Men det verkar ju inte bättre nu än då.
Jag ger politikerna underkänt. Dom har inte kunskaperna att förbättra skolan.
Det är närmast otroligt att en statsminister har ett så stort förtroende att leda Sverige som Reinfeldt har. Göran Persson var runt 30-35 % under sin bästa tid. Men Reinfeldt har ett förtroende runt 65-70 %, oavsett i jämförelse med Sahlin eller bedömd på egen hand. En otroligt hög siffra. Dorsins visa låter till och med snäll i jämförelse med den grovt förolämpande om Björklund.
Som ledare är Sahlin och Reinfeldt som natt och dag. Sahlin har gjort allt hon kan för rampljuset, medan Reinfeldt lämnar utrymme för sina samarbetspartners och ministrar i media. Reinfeldt beskyller inte någon för de problemen som finns utan koncentrerar sig på lösningar. Sahlin koncentrerar sig istället mer på Alliansens politik.
Jag tror att Reinfeldts styrka ligger i att han inte förhäver sig själv, och han istället försöker förklara hur han har tänkt. Det som jag själv beundrar med Reinfeldt är att han är villig att se problemen ur olika perspektiv, och han försöker inte vara en perfekt människa, utan han försöker så gott han kan.
Till skillnad från Sahlin talar han till folk som att dom förtjänar förklaringar, och att dom inte ställer dumma frågor, och att han klarar den tuffa utfrågningen på SVT, som varit bättre än någonsin eftersom den varit tuff och tvingat politikerna att förklara sig, och att få besvara tuff kritik.
Mona Sahlin blir istället närmast en varning för hur en partiledare inte ska vara, och hon har svårt att nå ut, och problemet ligger snarare i hennes attityd än Socialdemokraternas politik. Socialdemokraternas politik har fått ett visst lyft efter hon tagit över, men samtidigt ses den som en besvikelse.
Jag kan inte låta bli att få känslan att Alliansen kommer vinna för att de Rödgröna inte lyckas övertyga att dom är kompetenta att styra landet, snarare än att dom har den allra bästa politiken. Det känns som en oförtjänt seger. Men sådana har socialdemokraterna vunnit många gånger. Jag tror att om Alliansen vinner nu, så kommer Sverige aldrig mer vara ett hem för socialdemokratisk dominans.
Trots pressen skötte sig Reinfeldt skapligt, och han svarade på frågorna efter bästa förmåga och förlorade inte vett och sans.Han svarade med enkelhet på de jobbiga frågorna om utförsäkringar och skattesänkningar. Men vann inga röster från de grupperna. Men han verkade som han skulle sköta fyra år till bättre.
Mona Sahlin däremot hade en specialinbjuden publik som klappade på fel ställen, bara för att visa stöd, och jag kan nog aldrig tänka mig att jag sett någon så obekväm. Det var riktigt obehagligt att se. Bristen på stödet från sossarna börjar bli smärtsamt tydligt. Det påminner om situationen med Gordon Brown som hade samma problem med förtroende. Hon längtar nog till efter valet då hon antagligen avgår oavsett.
Källor:
Artiklar:
DN GP SvD1 SvD2 SvD3 SVT
Bloggar:
Kent Persson (M) / SvD:s Ledarredaktion / Tokmoderaten / Valbloggen
Jag satt idag med min makes vänner, varav två är skottar och en är engelsman, och de tyckte att Storbritannien skulle ta emot mindre invandrare och talade som om det bara fanns ett begränsat antal jobb, och att man borde begränsa invandringen. Men ändå låta invandrare komma in som har hittat ett jobb eller kommer för att studera.
Den synen är minst sagt populistisk och helt felaktig. Den som tror att det finns en statisk ekonomi som inte expanderar med hur mycket befolkningen ökar. Snarare ser man att om en välskött ekonomi klarar av att skapa jobb och klarar av att fixa jobb till de som invandrar också.
Ser man till hur många som är sysselsatta i Sverige och Storbritannien i jämförelse med Europa, så ser man att Labours löfte: “british jobs for british workers” snarare är en slogan som inte har särskilt stor sanning, och Labour har underblåsit den smyrasismen som skapar ett martyrskap bland britterna.
Rasism är inte på något sätt nytt, och att man inte gillar “utbölingar” heller. Det var endast 100 år sedan som britterna menade att det var irländarna som snodde jobben, och den rasismen kan man fortfarande se i Glasgow där Celtics (irländskt associerat) och Rangers (brittiskt associerat) ibland.
Nu har snarare kritiken riktas mot östeuropeer som kommer till Storbritannien för att arbeta, och jag har blivit anklagad för att vara en polack som inte vet vad jag pratade om när jag jobbade i en elektronikaffär. Men det sa den personen naturligtvis inte till mig, utan stormade ut till min make som jobbade i en annan butik i samma kedja som han gick till för att han inte gillade polacker, trots att jag skulle hjälpt honom utan problem.
Det kanske är den politiska korrekthet som finns i Sverige. Folk tar ut sin ilska på människor som invandrat, men vågar inte säga vad dom tänker. Kanske är det orsaken till att folk röstar på SD. Kanske är det för att dom säger vad svenskar i allmänhet tänker. Jag har hört människor som menar sig vara emot SD som låter som dom när dom talar om utlänningar.
Så resonerar dom människor som röstar på British Nationalist Party och Sverigedemokraterna. Men också många som säger att dom aldrig skulle rösta på dom. Dom enda som erkänner det är dom som surfar runt på bloggar och nyhetsartiklar. Skulle dom erkänna det i verkligheten också? Någon måste ju rösta på dom.
I Sverige och Storbritannien är det ju viktigare att säga vad folk vill höra än vad man egentligen tycker. Det känns inte särskilt ärligt.
Tror man på sig själv, så kommer andra att göra det också. Men de Rödgröna som tidigare var så kaxiga och länge trodde på en promenadseger tror nu inte på att vinna längre, och det har jag inte ens trott när opinionen låg som värst. Jag trodde att Mona Sahlin och hennes samarbete med Vänsterpartiet skulle bli för svårsmält för många väljare.
Det finns en viss rädsla för att det ska bli många soffliggare som inte vill rösta på en regering där Vänsterpartiet ingår, och kanske kommer många av de Rödgröna partiernas kärnväljare aldrig acceptera en koalitionsregering med de partierna. Snarare skulle ett samarbete mellan endast Socialdemokraterna och Miljöpartiet.
De Rödgröna försöker fortfarande behålla uppmärksamheten, men inget tycks längre fungera. Det är knappast en segerviss som går till val, även om dom innerst inne vill vinna. En förlust kan endast innebära att Mona Sahlin lämnar sin post, och blir den fotnot i historien som många svenskar hoppas på.
Källor:
Artiklar:
DN1 DN2 GP1 GP2 SvD1 SvD2 SVT1 SVT2
Bloggar:
Adam Cwejman / Mikael Andersson / Ring Broman för protokoll / Svensk historia / Tokmoderaten
Det är minst sagt absurt att Socialdemokraterna med sina samarbetspartners vill öka valfriheten genom att inte ge folk ett val. Ska man se till hur dom agerar just nu, så verkar det vara att dom övergett tvångskvoteringen av föräldraförsäkringen. Därför blir det ju naturligtvis inte trovärdig då man talar sig varm för valfriheten.
Det verkar inte som om De Rödgröna har förstått vad frihetliga ideal, och dom tror att det snarare menar att man blivit anarkist för att man tycker att det är bättre att ändra beteenden genom att ge en morot. Jag tycker det är bättre att ge valet mellan vårdnadsbidrag och jämställdhetsbonus eftersom det skulle ge människor ett val att ta själva.
Det är bra att Alliansen trots allt lyssnade på oppositionens kritik, och nu vill förbättra systemet för att ha regelbundna utbetalningar. Det är det som har varit det stora problemet. Alliansen har varit för dåliga på att lyssna på kritiken, och oppositionen har varit dåliga på att formulera sin kritik.
I de flesta fall av den här sorten med en “kändis” som Assange, så tycker man att det skulle vara en mer detaljerad nyhetsrapporter. Men ju mer allt rapporteras, desto mer mystiska och konstiga verkar omständigheterna. Det är som en samlad svärm av nyheter som bara får anklagelserna att verka absurda.
Igår fick vi veta att Julian Assange söker svenskt uppehållstillstånd. Före detta är det en förvirrad rapportering om vad han ska anklagas för. Först två våldtäkter. Sedan inte. Efter det ofredande, och igen en våldtäkt och en sexuellt ofredande. Brukar man inte bestämma vad man ska åtala någon för då man är klar med förundersökningen åtminstonde.
Det verkar som om Åklagarmyndigheten är totalt inkompetent, och den kritiken som riktas mot Sverige är riktigt pinsam, som jag redan påpekat. Man kan med lätthet tro att det är en konspiration för att stoppa Wikileaks som USA ligger bakom.
Källor:
Artiklar:
DN1 DN2 DN3 GP SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SVT1 SVT2 SVT3 SV4 SVT5
Bloggar:
Henrik Alexandersson
Jag tycker det minst sagt är underligt att både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är emot att A-kassan ska bli obligatoriskt. De hänvisar till friheten att välja, och att det inte är rätt att tvinga på människor något sådant. Men orsaken till att dom låter som att dom tycker att folk ska få bestämma över sina egna liv kan snarare beror på att dom tror att facket annars skulle försvagas.
Dom menar däremot att det är problem med föräldrar som fördelar sin ledighet, och man bör tvångsfördela den på mitten. Att kvinnor och män för den delen skulle vilja vara hemma med barnen och utnyttja vårdnadsbidraget är också ett hot mot jämställdheten menar dom. Hur ska dom ha det egentligen?
Man hör alltid Socialdemokraterna prata om valfrihet, men det verkar snarare betyda en valfrihet som beror på om dom litar på att du kan välja rätt. I princip är man emot Vårdval Stockholm, och privatiseringar. Man klagar på den fria etableringsrätten, men tar inte reda på hur man kan få det att öppnas vårdcentraler i de områden som behöver dom.
Man får välja bara man inte väljer fel, då väljer dom åt en. Så är det med valfriheten i det röda Sverige. Du behöver inte välja för att du inte har ett val. Jag kan inte rösta på ett parti som omyndigförklarar kvinnor, och sedan kallar det för feminism. Det är verkligen inte vad jämställdhet handlar om för mig.
Valfrihet betyder att det inte finns tvång, och ska därmed inte användas som propaganda av människor som inte vet vad det betyder.
Ibland tar diskussionerna en konstig vändning, och Kristdemokraterna kritiseras oftast av vänstern för att inte förstå dagens samhälle och helt enkelt inte ha rätt åsikter om familjepolitik, homosexuella eller vad man nu har problem med. En klar absurd sak att mena att det är förjävlig ha en åsikt som strider mot folkopinionen, och att det skulle strida mot en human politik.
Jag kan erkänna att jag inte har samma åsikter som Kristdemokraterna i många frågor, och jag kanske inte gillar allt som dom tycker och tänker. Men det gör jag inte med någon människa, och det är väl det som Göran Hägglund menar med “verklighetens folk”, att vi helt enkelt vet bäst själva vad vi vill, och att politikerna ska hålla sig borta så mycket dom kan.
Det är knappast ett problem att ha en annan åsikt i ett demokratiskt samhälle. Ideen bakom att man ska ha en representativ demokrati är varje representant står för vad de tycker, och tycker man att det bara en åsikt som kan vara lämplig att ha. Ja, då kan man knappast kalla sig demokrat.
Göran Hägglund är vald av de som röstat på honom, och för att han står för vissa saker. Hur kan det vara svårt att begripa?
Källor:
Artiklar:
DN GP1 GP2 SvD1 SvD2 SvD3 SVT
Bloggar:
GP:s Valblogg
Socialdemokraterna har talat om länge att dom vill förbättra läget för dom svga grupperna. Men idag släpper dom ett valmanifest tillsammans där de mest utsatta grupperna lyser med sin absoluta frånvaro. Långtidsarbetslösa nämns inte, och inte finns det heller planer om hur människor ska komma i arbete igen. Endast finns det en koncentration på att ungdomar lättare ska få jobb.
Så klart vill man öka ersättningen för sjukskrivna, men det finns inga planer för att korta vårdköer, utan snarare handlar det om att riva upp den fria etableringsrätten, och inte stimulera att öppna vårdcentraler i de områden som de talar om som mest utsatta. Det finns inga lösningar alls.
När Alliansen presenterade sitt integrationsprogram kritiserades det för att vara rasistiskt, och när dom sänkte skatten så var det bara dom rika och friska som gynnades. Sedan menade man att det var de friska och arbetande som gynnades, och menade att man glömde bort de svaga grupperna.
Om vi tar en titt på deras manifest är det snarare arbetande som får en högre ersättning när dom blir sjuka. Tar man en titt på hur sänkningen av A-kasseavgiften och höjningen av ersättningen, så är det ju knappast de som står utanför abetsmarknaden som har mest nytta av det.
De Rödgröna har talat om de svagaste grupperna. Men dom som dom egentligen gynnar mest är människor som redan kommit in på arbetsmarknaden, och det som man vanligen brukar kalla medelklassen, som många år har ersatt det som Socialdemokraterna fortfarande inbillar sig är arbetarklass, och den blir allt mindre ju rikare Sverige blir.
Orsaken till att dom nu förlorar i opinionen är för att deras retorik inte går ihop med politiken dom för.
Källor:
DN1 DN2 DN3 DN4 GP SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SVT1 SVT2 SVT3 SVT4 SVT5 SVT6
Loading ...
Nyligen kommenterat